Krönika: Hjärtats röst

Syrizas och Podemos framgångar innebär början på slutet för den nyliberala eran. Om inte den europeiska socialdemokratin anpassar sig till vänstervinden kommer den att självdö. Inför det kommande brittiska valet i maj uppmanar George Monbiot sina landsmän att glömma taktiska överväganden och rösta för ett verkligt alternativ.

Politikens första regel är att om du aldrig röstar på det du vill ha så kommer du aldrig att få det. Vid varje val får vi höra att vi ska hålla för näsan, glömma alla brister och svek och rösta på socialdemokratiska Labour än en gång, av rädsla för något värre. Och det kommer, naturligtvis, alltid att finnas något värre. Så när ska vi rösta på det vi vill ha, snarare än fortsätta att välja mellan två varianter av marknadsfundamentalism? Någon gång det här århundradet? Eller nästa? Följer vi näshållarnas råd kommer vi för alltid att vara fast i Labours Bermudatriangel. Vad är arvet efter Camerons fem år vid makten? Har han slutfört vad Thatcher påbörjade?