Krönika. Maria Sveland.

2016-11-09 15:00

Hellre imbecill tok än kvinna

Vad som fick amerikanerna att anförtro sina kärnvapen till en uppblåst lögnare? En rädsla för att kvinnor ska få för stor politisk makt. 

Vill du fortsätta läsa?

Bli prenumerant på !
Om du redan är det loggar du in här.

Betala per vecka

Från

39 kr

Beställ här!

Din prenumeration på Dagens ETC förnyas varje vecka. Avsluta när du vill.

Betala per månad

Från

139 kr

Beställ här!

Din prenumeration på Dagens ETC förnyas varje månad. Avsluta när du vill.

Det är dagen efter och snökaoset utanför fönstret blir en övertydlig spegling av det känslomässiga kaos de flesta av oss känner denna mardrömsdag. Hur är det möjligt? Jag kan inte sluta upprepa den frågan. Hur är det möjligt?

Nog för att världen är misogyn, men att stora delar av det amerikanska folket hellre föredrar en rasistisk, högerpopulistisk, homofobisk, antisemitisk, misogyn, imbecill tok framför en kvinna känns ofattbart. Att en kvinnlig president upplevdes som ett värre alternativ, ett större hot, ja vad säger man? Hur förstå? 


BRA JOURNALISTIK ÄR INTE GRATIS

Gillar du det vi gör?
Swisha en peng till: 123 148 087 0


Tusentals artiklar har skrivits i ämnet. Under hela valrörelsen har många försökt att förstå  vad som får människor att sympatisera med en öppet rasistisk demagog.

En av de vanligaste missuppfattningarna, som dock upprepats i otaliga texter, är den att Trumpanhängaren framförallt skulle vara en fattig, vit amerikan vars frustration och oro över jobb och ekonomi får honom att lägga sin röst på Trump. Men som bland annat Martin Gelin visat i sin viktiga text om Alt Right-rörelsen (DN 8/10) så visar bl a Gallups väljarintervjuer att Trumps anhängare kommer från relativt välbärgade, vita områden.

De är varken fattigare eller maktlösare än Clintons sympatisörer. Det som framförallt förenar dem är snarare deras rasism än ekonomisk utsatthet. Däremot vill de gärna måla upp en bild av att deras oro handlar om den ekonomiska utveckligen. Men som Gelin skriver, USA har gått igenom ekonomiska kriser förut utan att rasistiska demagoger vunnit presidentval.

Det som snarare tycks förena Trumpanhängarna är en rädsla och oro mot de framsteg som den antirasistiska rörelsen tagit de senaste åren. En rörelse som Black lives matter som klivit fram i det offentliga samtalet. En rörelse som blivit synlig och högljudd. Att USA haft sin första svarta president som nu var på väg att efterträdas av den första kvinnliga presidenten, det blev helt enkelt för mycket progressiv anda på en och samma gång för den vita medelklassmannen. 

Det är alltså framförallt främlingsfientligheten som fått amerikanerna att rösta på Trump, inte deras ekonomiska utsatthet. En reaktion mot antirasism och mänskliga rättigheter, en reaktion mot att minoritetsgrupper och kvinnor tar alltmer plats och gör sina röster hörda. Och beter sig som att det vore en självklarhet att de får synas och höras. 

En rädsla för att kvinnor ska få för stor politisk makt som gör att de hellre anförtror sina kärnvapen till en uppblåst lögnare med dokumenterade temperamentsproblem än till en av de mest kvalificerade presidentkandidater som någonsin funnits i en amerikansk valkampanj. 

En rädsla jag tänker att de delar med många vita kränkta män såväl där som här. Samma slags rädsla som får vita män i Sverige att uttrycka hat och hot mot diverse offentliga (och icke offentliga) kvinnor när de upplever att sina privilegier utmanas. Trumps kampanj har även den präglats av verbala hat och hot mot diverse meningsmotståndare.

Parallellerna till såväl Sverige som till historien är många och skrämmande. Men en sak vore befriande om vi kunde enas om: att Trump nu blivit president för ett av världens mäktigaste länder handlar inte om att vita män är satta på undantag i USA. Han har bara lyckats spela på den upplevda maktlösheten och oron, inte den reella. Precis som andra rasistiska, nationalistiska, fascistiska politiker lyckats med tidigare i historien.

I sitt tal när det stod klart att han blivit USAs president sa Trump att ”vi är inte bara ett parti utan en rörelse”. Det har han helt rätt i. Vi lever i en tid där högerpopulistiska, nationalistiska politiska strömningar rör sig över hela Europa just nu. Att USA skulle få sin egen version av extremhögerpolitik var kanske inte så konstigt. Även om många av oss hoppades på att de goda krafterna skulle vinna. 

Just nu strömmar gratulationerna in från diverse nationalistiska, populistiska representanter världen över. I Sverige säger Jimmie Åkesson att han inte är förvånad eftersom ”etablissemanget utmanas över hela Europa just nu”. 

Från Frankrike kommer varma hälsningar från Le Pen och i USA firar såväl Ku Klux Klan (vars fd ledare David Duke redan twittrat sina gratulationer) som andra rasister Trumps seger. 

I sitt tal avslutar Trump med att säga att valkampanjen visserligen är över ”Men arbetet för vår rörelse har bara börjat. God Bless America.”

Ja. Om det finns en gud så får vi verkligen hoppas att hen ägnar sin tid och energi åt att välsigna USA just nu. God Bless America. Ni behöver det mer än nånsin era satans stackare. 

Maria Sveland
Maria Sveland 

Är journalist, debattör och författare. Skriver krönikor för Dagens ETC.