BRA JOURNALISTIK ÄR INTE GRATIS

Gillar du det vi gör?
Swisha en peng till: 123 401 876 8

Jag funderade lite på om det skulle bli som i ”Eternal sunshine of the spotless mind”, där Jim Carrey och Kate Winslet försöker bli av med minnet av varandra men bara upprepar samma misstag om och om igen (det finns ett citat om det, som också känns väldigt relevant i samtiden även utanför fiktionens värld). Nu vet jag inte riktigt exakt vad det skulle vara som är den möjliga baksidan med att få överraskas av en twist om och om igen, men jag tänker att det inte kan vara bra för hjärnan att stoppas in i en mikro om och om igen.

Jag läste bevisligen inte pressmeddelandet så noga, jag gissar att det är något slags app eller dylikt, som dessutom antagligen inte var så allvarligt menad (eller? Folk tar det här med spoilers på väldigt stort allvar. Inklusive jag själv ibland). Men kan man lära sig att sluta röka eller sova bättre med hjälp av någons röst i hörlurarna så kan man säkert försöka lära sig att trycka undan det smärtsamma minnet av vem som var mördaren i alla avsnitt av ”Mord och inga visor” eller det enda avsnittet av ”House” där det faktiskt var lupus. Eller vad det nu är som man skulle vilja få se på nytt, eller utan att någon råkade avslöja hur det gick i matchen du inte kunde se live.

Versionen som jag först hittade på i mitt eget sinne var dock mycket roligare – att hypnotiseras till att inte kunna höra spoilers. Hjärnan bara blockerar ut det, eller kanske ersätter det med ständiga upprepningar av något roligt skämt om att byta glödlampor.

Typ såhär: Hur många Netflix-serier krävs för att byta en glödlampa? Oroa dig inte, det kommer en till om ett år fast du trodde att det var slut. Jag behöver eventuellt jobba lite mer på detta skämt.

Och sedan kom jag på det ännu bättre användningsområdet – att helt enkelt kunna blockera ut diskussioner om vissa program. Ungefär som man kan blockera vissa hashtagar eller personer i sociala medier. Tänk er – alla tjatar om något sketchprogram, eller ytterligare ett mörkt deckardrama, eller sportboll, men tack vare en gubbe som har räknat baklänges i ditt öra så hör du bara temalåten från ”Fem myror är fler än fyra elefanter” om och om igen.

Då skulle jag vara helt okej med att hjärnan eventuellt blir lite överkokt och jag kanske tappar bort fyrans tabell eller måste använda GPS för att hitta till min lokala matbutik.

Jag funderar också på om man vet att man suddat ut något? Annars skulle jag alltid sitta och undra om jag kunde räkna ut vad som skulle hända och vem som var skurken för att jag är så himla smart, eller om det var för att det var sjunde gången jag såg samma Bond-film.

PS: Sist jag skrev var det många som tog illa vid sig av mitt skämtande om julvärdar för att de är viktigt sällskap för många ensamma människor. Jag vill dels bara påpeka att jag inte på något sätt hatar ensamma människor, men också att det är lite lustigt att årets julvärdar till slut blev två personer, som är ihop, och som kommer att spela in i förväg – enligt SVT första gången det görs. Så de ensamma människorna kommer att titta på två kära personer som har det mysigt ihop och inte ens behöver offra sin julafton för att hålla dem sällskap. Något slags ironi är det. Eller flera lager. God jul, hur som helst.