Twitter är för övrigt ett forum jag tycker är rätt obehagligt, fullt av hat och hot, ja ni vet, men jag brukar lägga ut artiklar som är bra och skicka vidare länkar från andra jag tycker att fler borde läsa.
BRA JOURNALISTIK ÄR INTE GRATIS
Gillar du det vi gör?
Swisha en peng till: 123 401 876 8
Hur som helst så dyker Sossefritt upp allt som oftast och kommenterar mina länkar, skriver jag något mot handelsavtalet Ceta så skriver han Hoppas det går igenom, bra för oss knegare!
Heja kapitalismen och Bu för socialismen!
Han är liksom alltid där och demonstrerar något slags frenetiskt nyliberalt hejaramseflöde. Ibland har jag tänkt på att blocka honom, som jag gjort med så många hotfulla och etterspyende högertroll.
Det finns så många meningslösa debatter att ta med folk på Twitter.
Men han har aldrig varit hotfull eller så, bara glatt tjatande om högerfloskler, verkar inte läsa artiklarna utan svarar omedelbart Tack gode gud för kapitalismen så vi slipper kommunistisk diktatur, sådana saker.
Ibland känns det här tyckandet så väldigt meningslöst. Det pågår ett frenetiskt debatterande, analyserande och poserande. En massa produktion av ord.
Jag tänker mer och mer att det är inte här framtiden avgörs, det är ute i buskarna, det är bland folk som odlar jordarna, det är bland folk som bygger hus och vindsnurror.
Och jag har ju börjat tänka för min egen del att det viktigaste jag har kvar att göra är att bygga matjord, att se till att jordens mull-lager blir tjockare och inte tunnare, att inte kolet far upp i luften utan ner i marken. Det är viktigare än att täppa till truten på herr Sossefritt med någon smart kommentar.
Vi har ett sådant jävla behov av vackra bilder. Av helgon som är alltigenom goda. Och jävlar som är alltigenom onda.
Vårt behov av helgon och jävlar är oändligt.
När Wikileaks och Assange spred Natos dokument som visade att Nato hade mörkat 15 000 civila dödsoffer i Irak och medvetet skjutit civila journalister från helikopter (minns ni filmen?) så hyllade alla vettiga människor
Assange.
Alla ville ha någon god, något helgon. När han sedan gjorde något hemskt mot några kvinnor så föll han från sin piedestal i Sverige, och alla glömde bort de 15 000 liken och filmen med journalisten som försvinner i ett dammmoln av kulor, för att det visade sig att Assange inte var nåt helgon.
Ett annat exempel, fast om vårt behov av jävlar, är nazistisk antirökpropaganda på 30-talet.
I Tyskland fanns inte alls samma starka ekonomiska intressen som ville att folk skulle röka tobak, så där fick forskningsresultaten om att rökning ledde till lungcancer väldigt tidigt spridning.
Så tyska skolbarn fick som första generation i världen lära sig att rökning var farligt, redan 1935.
I USA lyckades tobaksindustrin fördröja att allmänheten blev medvetna om rökningens farlighet i flera decennier, och flera av de lobbyister och pr-gubbar som gjorde drängtjänst åt tobaksindustrin gick sedan över och gjorde oljeindustrin samma tjänster, och lyckades fördröja medvetenheten om oljans fatala inverkan på klimatet i ytterligare flera decennier.
Det är ju inte som så att jag här säger att nassarna på något vis var bättre än amerikanska dollarpresidenter, bara att ingen av de två alternativen var något att helgonförklara.
Och nassarna var värst.
Men de hade rätt om rökningen.
För de hade inget ekonomiskt intresse av att dölja det.
Jag tror man måste ha väldigt kallt sätt att se på politiker och ledare här i världen.
Aldrig bli kär i dem.
De kommer inte att frälsa oss. Det är vi som är politiker.
Kom ihåg det när ni går och röstar, ungdomar.
Jag ska fan sluta hänga på Twitter, det är så fruktansvärt deprimerande att se de där trådarna av hat och medvetna missförstånd.
Men ibland undrar jag hur Sossefritt har det hemma hos sig.
Bor han ensam, är han pensionär?
Han verkar ha mycket tid.
Men han säger Vi Knegare så jag antar att han har ett jobb.
Dag efter dag verkade han vara inne och svara omedelbart med att säga emot.
En gång så svarade jag lite spefullt tillbaks: Jaså du är igång nu igen cowboy? (Han har nämligen cowboyhatt på sej på sin profilbild) och han svarade då Har du sett min Gretschgitarr i bakgrunden?
Om man tittade noga på hans bild såg man ju en gitarr hänga där bakom, nu kan jag ju inte så där väldigt mycket om gitarrmärken men jag svarade att den var fin, jag kom liksom av mej i mitt ironiska cowboyiserande av honom.
Så jag gjorde en tumme upp-emoji fast jag var irriterad på hans dumma kommentarer, det var så uppenbart att han ville att jag skulle tycka att hans gitarr var fin.
Sedan hörde jag inte av honom på ett tag, jag la upp mina länkar om att om vi inte väldigt snart byter stil på det ekonomiska systemet i den här jävla världen så brakar vi in i medeltiden, men från hans sida var det tyst.
Det var som om jag saknade honom till slut.
