Jag minns så fint en dag 1967, då jag som en snorunge på tio år spelade en låt som heter The Lion Sleeps Tonight på vår lilla grammofon. Storasyrran på 14 bast hängde med sina häftiga kompisar i lekstugan och diggade popmusik. Jag tyckte låten lät väldigt bra och frågade syrran vad texten betydde. Hon förklarade vuxet och pedagogiskt att den handlar om att lejonen sover om natten. Syrran sa det på ett sätt som gjorde det klart för mig att min storasyrra verkligen var stor och att jag kunde lyssna på henne. Hennes kompisar spetsade öronen den stunden och jag kände mig stolt över att ha en så fin syrra.    

Vi tar för givet att syskonrelationer kommer att fortgå. Ingen tänker något annat. Men se, sen händer det saker. Som att mamma och pappa dör alldeles för tidigt. Att någon i syskonskaran drabbas av missbruksproblem. Ja, till och med att någon i syskonskaran får oväntade framgångar i livet. Allt detta kan – och gör det ofta – skapa en förändrad syskonrelation. 

Själv tappade jag i princip kontakten med storasyrran och lillbrorsan redan för minst 20 år sedan. Tyckte väl att jag ändå försökt hålla uppe kontakten. 

Så tänkte säkert mina syskon också. Jag erkänner att jag känt mig bitter och missförstådd på flera plan. Envist har jag – från min sida – tjurskalligt hållit fast vid den svarta ogenomträngliga muren oss syskon emellan. 

Så plötsligt en dag för tre år sedan råkade jag springa på syrran. Jag såg henne i ögonen då hon i anden på något vis försökte få kontakt med mig. Men jag hade bestämt mig att fortsätta ”stänga av” och med det nonchalerade jag detta oväntade möte. 

Så igen, denna månad, den 8 mars träffade jag syrran igen. På hennes begravning. Tio dagar tidigare fick jag ett neutralt brev från lillbrorsan att syrran lidit av cancer en längre tid och nu hade dött.

Under denna dryga jävliga jobbiga vecka kom jag på det: Att just den stunden 1967, de få minuterna, bekräftade för mig att jag minsann hade en storasyrra som kunde allt om hela världen och var en människa att se upp till!

Men bäste läsare. Om du har tappat kontakten med dina syskon i vuxen ålder, som i och för sig är ganska vanligt, det behövs inga katastrofer eller drogproblem för att det ska ske, försök bryta muren nu, inte i morgon! För ni kommer ändå att ses förr eller senare på någons begravning.  Jag är i dag väldigt ledsen över att jag inte fångade upp syrrans vädjan för tre år sedan. Nu sover hon tillsammans med lejonen och jag hoppas på något förunderligt sätt att storasyrran ser och känner mina tankar. Du finaste storasyrra, du lärde mej att lejon sover om natten och att du var större och mer erfaren än lilla jag. 

Om det någonsin funnits en vädjan till dig som läser mitt skrivande är det detta: Ta tag i dina relationer nu! Vänta inte tills du träffar dina nära på en begravning.