Shora Esmailian: Folket vs Shell 1–0

Den har hetat ”The people vs Shell”, Folket mot Shell och kampanjen mot oljejättens borrningar efter olja i Arktis har pågått i flera år. Sju miljoner människor har skrivit under protesten, kajaker har blockerat Shells isbrytare, Greenpeace har parkerat jätteisbjörnen ”Aurora” utanför oljebolagets kontor i London. The Yes Men har delat ut ”is från Arktis” i ett avancerat hån av företaget; till och med Hillary Clinton har offentligt brutit med Obamaadministrationens linje och motsatt sig borrningar efter olja i arktiska vatten.

Under rådande maktförhållanden, där fossilkapitalet är den ständiga vinnaren, var det ändå svårt att tro att kampanjen skulle lyckas. Men så kom beskedet i måndags att Shell avslutar prospekteringen utanför Alaskas kust och lägger ner alla planer på att borra efter olja i Arktis under en ”överskådlig framtid”. Själva uppger Shell att tillbakadragandet beror på att man inte har hittat tillräckligt med olja och gas. Än har alltså inte uppvärmningen (som går som snabbast i just Arktis) smält bort tillräckligt mycket is för cyniska oljebolag att borra efter mer. Man ska inte underskatta vidden av Shells satsning: företaget har investerat 60 miljarder kronor i provborrningarna, pengar som nu bokstavligen kastats i sjön. Bara det är ju perverst – att ett oljebolag kan ösa ut så mycket pengar som kunde använts till att bygga solkraftverk eller kollektivtrafik eller tusen andra nödvändiga pusselbitar för ett fossilfritt samhälle. I slutändan kunde investeringarna bara kastas överbord – 60 miljarder, hejdå, vi drunknar ju ändå i profiter – eftersom isen fortfarande döljer det mesta av den arktiska oljan.