Krönika

Uffe Enokson: Flexibilitet – vår tids sjuka

Publicerad 3 oktober, 2017

ETC Växjö

Flexibilitet är ett värdeladdat ord. Att vara flexibel är en positiv egenskap och på arbetsmarknaden många gånger ett måste för att få jobb. Om du inte är flexibel och formbar riskerar du att kategoriseras som funktionsnedsatt, vilket är egendomligt då det i själva verket är vårt sätt att organisera arbetet som är nedsatt i sin funktion.

Det här är en krönika.
Det är skribenten och inte ETC Växjö som står för åsikten.

Uffe Enokson

Text

Men att diagnostisera ett samhälle kräver nya politiska lösningar. Då är det enklare att skylla på individuella tillkortakommanden. För att ta reda på hur det kunde bli så måste det grävas och vad jag fann var att flexibilitet i arbetslivet under långa perioder har betraktats som ett problem, inte en lösning som individer ska anpassa sig till.

Under stora delar av 1900-talet byggs det upp en välfärdspolitik för att minska flexibiliteten på arbetsmarknaden. Det beror på att lönearbetare, främst under industrialismens inledningsskede, har upplevt ett flexibelt arbetsliv som bestod i en oviss väntan utanför fabriksgrindarna eller arbetsledarnas kontor vid den eventuella arbetsdagens början. Det var först senare som lönearbetet inom industrin förankrades i en fast anställning med avgränsade uppgifter. Då begravdes den flexibla arbetsordningen och välfärdsstaten stod som garant för att möta upp de sociala problem industrisamhället skapade.