America Vera-Zavala: Fanatismen i koranbrännarlandet

Som på en given signal mitt under middagen så ställer sig kvinna efter kvinna upp. Alla är de traditionellt klädda för bröllop och bär olika färger. De tågar fram och ställer sig inför brudparet och börjar dansa och sjunga. Det är en vacker sång, dansen är den traditonella rwandiska vi nyss har sett framföras av en professionell grupp. De här kvinnornas dans är ändå på något sätt så mycket starkare. Jag känner att de berättar något för bruden, fast jag vet inte vad. Senare på kvällen får jag veta att kvinnorna som dansade för bruden är överlevare, precis som bruden. De har ett nätverk, håller kontakten, ger varandra kraft och den känsla av samhörighet de förlorade när deras familjer avrättades. Innan sången är slut har bruden anslutit sig. 

På en mottagning i Rwanda får jag frågor om koranbränningarna i Sverige. De som frågar är inte muslimer men utrycker vämjelse över bränningarna. På en middag senare får jag samma frågor, en annan gång på en bar. De som frågar är från olika delar av världen, utanför väst. Sverige är i den världen just nu koranbrännarlandet och till skillnad från den svenska självbilden där Sverige står upp för yttrandefriheten så är det inte positivt.