Krönika: En urtidsmänniska vid datorn

Och solen och tiden har sin gång och utvecklingen går allt fortare, liksom universum expanderar allt fortare. Men det har inte alltid funnits datorer. Ja tänk så länge som världen var utan den tekniska utvecklingen. År ut och år in. Under 1, 5 miljarder år var det bara encelliga djur på planeten. Inga datorer. Inget nätverkande. Det var tider det. Lugnt och stilla. Samma samma. Sedan när vi äntligen fanns som art och utvecklats till homo sapiens för sisådär 200 000 år sedan så var det ändå väldigt mycket samma samma. Vi samlade mat och åt och dansade och snackade. Samma samma dag ut och dag in. Sedan kom jordbrukandet för sisådär 10 000 år sedan och då ändrade det sig lite. Men mest samma samma. Århundraden lade sig på rad, det ena efter det andra. Från en generation till nästa märktes ingen stor skillnad. Det var nästan samma. Ännu inte en dator så långt ögat kunde nå.

Så någonstans där vid industriella revolutionen för två-tre hundra år sedan började det hända saker. Lite gnisslande och knakande, som ett ånglok som sakta får upp farten började hjulen rulla. Det kom maskiner och gatljus och tillväxt. Decennier gick och så småningom dök min pappa upp på 1920-talet. Hans livsresa blev verkligen ett förändringens tidevarv. Han fick ta till sig radio och elektricitet och vattentoaletter och bilar och telefoner och flygplan och tv, men datorerna fick nästa generation bita i… alltså min.