Rasmus Fleischer: Emojin är 2000-talets hieroglyf

Berättelsen om skriftspråkets historia har ofta framställts som en framstegsberättelse. På bronsåldern fick vi nöja oss med piktogram, alltså tecken som direkt avbildar sådant som vi kan känna igen med ögonen, typ som de egyptiska hieroglyferna. Efter ett antal tusen år, någonstans i Mellanöstern, utvecklades sedan alfabetet. Ett tecken för varje språkljud. En ny nivå av abstraktion som med tiden rentav lade grunden för helt nya språk, sådana som inte kan talas av människor, utan ger instruktioner till en dator.

Sedan kom 2000-talet och cirkeln slöts. Vår skriftliga kommunikation började blandas upp med en ny sorts hieroglyfer; emojis. Nu tar dessa emojis en allt större plats, inte bara i privata chattar utan även i hyfsat officiella sammanhang. Alla som på senare år tittat in på Twitter vet hur vanligt det har blivit att uttrycka politisk, religiös, nationell och sexuell identitet via en serie emojis i användarnamnet. Antalet emojis vara växer stadigt. Från ansiktsuttryck till nationsflaggor, från vithetsnorm till ett brett spektrum av alternativ för hudfärg. Men har du någonsin tänkt på vem som bestämmer vilka emojis som får finnas? The Unicode Consortium ansvarar för att standardisera såväl alfabet som emojis i våra datorer. Organisationen kontrolleras av de största mjukvaruföretagen i USA: Apple, Facebook och Microsoft. Vem som helst kan faktiskt skicka in ett förslag på nya emojis. Det var exempelvis hbtq-aktivister som föreslog att uppsättningen borde utökas med en regnbågsflagga, vilket skedde 2016. Bland förra årets nya emojis fanns ”Transgender Symbol” () samt även transflaggan med dess rosa, ljusblå och vita ränder.