Krönika

Rossana Dinamarca: Då insåg jag – jag användes som en skyltdocka för att partiet skulle se bra ut

Publicerad 22 november, 2020

Dagens ETC

”Fortfarande är makten främst tillägnad vita män. Därför har det enorm betydelse att Nooshi Dadgostar med sin bakgrund och som icke-vit har blivit partiledare för Vänsterpartiet. Och att Kamala Harris är den första kvinnan att bli vice president i USA.”

Det här är en krönika.
Det är skribenten och inte Dagens ETC som står för åsikten.

Rossana Dinamarca

Text

Ett av mina största politiska ögonblick var när jag satt högst upp på läktaren i Folkets hus på Norra Bantorget i Stockholm 1993 och såg Gudrun Schyman väljas som första kvinna till partiledare för Vänsterpartiet. Varenda hårstrå på kroppen reste sig och jag klappade så hårt att händerna blev varma och ömma. Efteråt har jag förstått att det inte var utan strid som Schyman tog sig dit. Och så har det alltid varit när makten hotas av andra än vita män.

När jag valdes till riksdagen såg jag det som en seger. Vägen till riksdagen var nämligen inte självklar. Jag fungerade utmärkt som ett alibi, på en icke valbar plats, men när jag krävde den enda valbara platsen möttes jag av hårt motstånd i partiet.