Dom har tappat bort sin egen kultur.
När jag var liten var dom så stolta över sin opera, sin bildning, sin fina uppfostran.
Det var därför dom var så lätta att driva med.
Dom förstod inte hur löjliga dom var med sina skorrande R och sina kammade mattfransar.
Nu är dom inte löjliga längre, bara obehagliga.
Dom har liksom blivit offer för sin egen propaganda.
Dom tog av sej flugan och Armanikostymen, satte på sej en sån där Ian Wachtmeister-hatt och åkte ut till dom där vanliga människorna och sa till dom att allt dåligt var sossarnas fel.
Dom införde valfrihet.
Man fick numera gå klädd hur fan man ville, något jag till en början uppskattade. Jag blev inte längre utplockad i tullen varje gång jag kom tillbaka till Sverige.
I det numera valfria Sverige plockade man ut syriska barnfamiljer och ensamkommande tonåringar för kontroll, medan såna som jag gick förbi, glatt visslande på ”Anarchy in the UK”.
Dregen sa en gång att det hade blivit så lätt för Backyard Babies efter 11 september-attackerna 2001, ”förut vände dom upp och ner på oss varje gång vi kom till USA, nu går dom på araberna istället”.
Vi fick valfrihet och Google och fri rörlighet.
För varor, tjänster kapital.
Och människor.
Dom fyra friheterna som dom sålde in till oss för att vi skulle rösta ja till EU.
Vad det gäller den mänskliga rörelsefriheten har det väl blivit sådär.
I alla fall om du är mörkhyad. Fråga en mörkhyad person som pendlar mellan Malmö och Köpenhamn om dom fyra friheterna.
Men vi fick Google och vi kan nå hela världen med vår lilla mobil. Vi har total valfrihet om vi ska titta i den eller inte, och en förkrossande majoritet i tunnelbanevagnen jag just nu sitter i väljer att titta i den.
Där sitter vi och väljer mellan Instagrambilderna, eller deltar i nån omröstning på X.
Vi kan välja vänner och profiler och personligheter, vi kan välja att heta Svein Sundstrump12345 och hata dygnet runt.
Vi har hela världen i vår hand men vi kan inte göra nåt åt den.
Så blir känslan när jag sitter här med telefonen. I min hand. Jag kollar vädret på Yr.no.
Jag kan inte göra ett skit åt vädret. Men jag ser hur stormarna drar in.
Man får tycka och välja vad man vill.
Man ger ett hjärta till Greta Thunberg och tror man har handlat.
Handla är nåt man gör i affärer numera.
Tycka och Välja.
Aldrig agera.
Den falska känslan av kontroll när man googlar.
Man googlar sina symptom och ramlar ner i ett kaninhål av sjukdomar.
Jag känner en mormor som har det jävligt svårt just nu.
Hon har ett barnbarn som har cancer. Barnbarnet har också en lillebror, mormoderns uppgift blir att se till att lillebror har det någotsånär drägligt medans föräldrarna kämpar med cancervården.
– Hur ser chanserna ut, frågar jag i telefonen.
– Ingen aning, föräldrarna får sköta kontakten med vården, jag får se till att lillebror har det bra.
Hon googlar inte cancerformen, hon kan ju ändå inte göra nåt åt det.
Och än så länge kan man lita på svensk sjukvård, så mycket man nu kan lita på nånting.
Tilliten trasas systematiskt sönder av en borgerlighet som totalt gått vilse i en blåbrun nihilistisk sörja.
Men än så länge kan man få cancer i det här landet och överleva den utan att bli skuldsatt och bankrutt.
Mormodern säjer ”Jag har ingen aning om hur det här kommer att gå, men jag koncentrerar mej helt på att göra nåt bra med lillebror.”
Det är precis så det är, för oss alla.
Det här kan gå åt helvete men vi måste ge allt vi har – för vi kommer att klara det.
Hösten 2023 ser nattsvart ut, men vi har inte bara en telefon i våra händer, vi har också framtiden i våra händer.
Dom har lagt ner Miljödepartementet.
Nu är det vi som är Miljödepartementet.
Rock on och ge järnet.
