Krönika

Kawa Zolfagary: Det gick fortare än vi någonsin kunnat tro

Publicerad 11 december, 2015

Dagens ETC

Makthavare och proffstyckare för fram människofientliga åsikter och ren populism nu, som de skulle skämts ihjäl för ifall de yttrat för bara något år sedan. Gränser stängs, människors rättigheter kränks och ingen av oss har ork kvar att protestera. Det känns som om vi tappat rösten, vi har skrikit oss hesa, skriver Kawa Zolfagary.

Det här är en krönika.
Det är skribenten och inte Dagens ETC som står för åsikten.

Kawa Zolfagary

Text

Jag vaknar mitt i natten, arg och argumenterande. Min hjärna är full av fragment från en text, en konversation, ett samtalsämne. Min kropp är spänd, redo för att ta emot slag. Hjärnan går på högvarv och tankarna rusar. Jag ligger där tryggt i min säng, men känner mig ändå hotad. Det är inte första gången det händer och inte heller den sista. Den här hösten har gjort mig sömnlös.

Det är svårt att komma ihåg exakt när det började, en bieffekt av sömnlösheten är att minnet försvagas. Kanske var det när det växande engagemanget i flyktingrörelsen möttes av en panikslagen regering som släckte lågan innan den hunnit växa sig stark. Det kan ha varit de tjugotalet brandattentat mot flyktingförläggningar och hem för ensamkommande barn, dåd där förövarna går fria och makten stumt tittar på. Eller så var det efter den rasistiska terrorn i Trollhättan. Men något gick sönder i mig och jag vet inte hur jag ska laga det.