Frida Holmqvist: Det gäller att vara snäll hela året

Jag älskar jul. Har alltid gjort, även om jag ser fram emot den under mer sansade former nu för tiden. Som barn blev jag tillsagd att sluta prata om julafton på mitt dagis. Min entusiasm smittade tydligen av sig på de andra vilket ledde till en barngrupp som betedde sig som sockerhöga Duracellkaniner redan i början av november. Jag var nog egentligen mest peppad på julklappar, men då liksom nu, så älskade jag ljusen, förberedelserna och ledigheten. Att få vara hemma tillsammans med familjen. 

Det här året blir annorlunda eftersom jag ska jobba. För första gången i mitt liv ska jag alltså inte åka hem till min familj. Först tyckte jag synd om mig själv för att jag missar att klä granen, ta fram tomtarna och att dricka glögg framför uppesittarkvällen. Det var alltså min första spontana reaktion, att tycka synd om mig själv för att jag kommer åka hem till min familj på juldagen i stället för på julafton i år. Och med tanke på att det inte är Jesus födelse som är det primära för mig utan lugnet, gemenskapen och ja, jag erkänner, julklapparna så borde det ju faktiskt inte spela någon roll vilken dag under julhelgen som vi ses och firar.