Jag har också varit med i ett parti en gång, eller i alla fall ett ungdomsförbund. Dom hette Röd ungdom och var SKP:s egen lilla ungdomsgård. Jag var 13 år och fick gå marxistisk grundkurs, där lärde jag mej mycket mer om historien och samhället än vad jag nånsin lärde mej i skolan.
Men det var för jävla tråkigt att sitta på möten.
Dom tråkigaste var dom som hade gjort nån slags karriär inom förbundet, det var riktiga viktigpettrar som var asbra på att tugga teser och att använda sej av vad man idag skulle kalla för härskarteknik. Dom kom utresande till vår lilla klubb i Farsta och berättade för oss att vi skulle klippa oss och skaffa jobb. Vi skulle vårda vårt språk. Vi skulle dessutom gå nån yrkesutbildning, helst nåt traditionellt proletärt som byggjobbare eller typograf, och så skulle vi flytta ut till Rinkeby.
Många gjorde det också, dom som verkligen var hängivna.
Några av dom bor kvar där än idag vet jag.
Testuggarna som ville att vi skulle göra sålunda gjorde det däremot inte. Dom flesta övergav marxismen när vinden vände i slutet på 70-talet. Man kunde sen beskåda dom när dom klättrade i hierarkin hos Stenbeck eller i högerns tankesmedjor.
Själv hoppade jag vid 15 års ålder av till flumvänstern, och det är jag jävligt glad för.
Det har vart en bra kultur att tänka och leva i.
Min tveksamhet till partier och föreningar har hållit mej ung och vital, tycker jag.
Men nu är det ju så att den enda demokrati vi har är den här. Med partier och val vart fjärde år. Och den borde vi nog vara rädda om, i all sin ofullkomlighet. Demokratin är en ännu inte förverkligad utopi om alla människors utövande av makt. Och nu är den lilla tendens till demokrati som den västerländska liberalismen lyckats få fram sen 1789 under hot igen.
Jag kan bli trött på folks gnäll på politiker.
Numera.
Det finns i Sverige ett slags trött jävla tv-soffgnäll, kanske är det lika över hela världen, jag vet inte. Men jag vet i alla fall att större än den så omtalade svenska avundsjukan är det FRIVILLIGT MAKTLÖSA GNÄLLET. Den så kallade svenska avundsjukan och allt detta tjat om Jantelagen (som för övrigt skildrar en dansk småstads konformism och förtryck av dom som inte passar in) är rika människors försök att ursäkta sin roffade rikedom med att dom som inte har det lika bra som dom är avundsjuka.
Det mycket större problemet är att folk inte nyttjar demokratin som det är tänkt, utan ser hela systemet som nåt slags serviceföretag som ska leverera samhällstjänster. Man ser facket som ett försäkringsbolag, och i sin ideologiska vilsenhet och vilja att vara omtyckt har facket ställt upp på den bilden.
Det frivilligt maktlösa gnället sitter och hatar kommunalpolitiker som för inga pengar alls sitter och tragglar folks jävla bygglovsansökningar i kommunala nämnder.
Det frivilligt maktlösa gnället röstar på SD och tycker att mina pengar inte ska gå till losers som tiggare och flyktingar.
Det frivilligt maktlösa gnället fattar inte att samhället är vi.
Det frivilligt maktlösa gnället lever i ett ganska bekvämt förtryck som det skapar själv. Man gör sej maktlös genom att tyst och surt gå till jobbet varje dag, hata chefen men hålla käften, gnälla i fikarummet över förhållandena men inte gå med i facket, gnälla på facket men aldrig föreslå en vild strejk.
Demokratin som vi känner den, den borgerliga parlamentariska demokratin som begränsar sej till det som kallas politik och aldrig tafsar på det som är maktens grund – ekonomin – är under hot och vi måste försvara den. Fast den är jävligt dålig och politiker (högre upp än kommunala nämndledamöter) av alla kulörer låter sej köpas av dom ekonomiska verkliga makthavarna, måste vi försvara den.
Annars kommer vi aldrig kunna vända den här sorgsna festen på skutan som är på väg över klimatkanten. Vi måste tvinga den borgerliga demokratin att se till att dela bördorna klimatomställningen kommer ge oss, så att dom rika inte smiter från notan.
Det kan vi bara göra inom demokratins ramar.
Kanske demokratin en dag kommer växa till nåt mäktigare, när människan som art mognat ytterligare. Vi måste komma ihåg att vi rört oss framåt. Våldsstatistiken i 1600-talets Stockholm var som ett krig är nuförtiden. Sverige var det första landet i världen som införde förbud emot barnaga, något som gjort våldsbenägenheten mycket mindre. Det är sånt som är utveckling och mognad.
Kanske demokrati och demokratiska värderingar till slut på allvar kommer att ingå i vår kultur. Ett erkännande på riktigt av alla människors lika värde, oberoende av kön och ursprung. Ja, nu tänkte jag nästan börja räkna upp allt det där, dagens debattklimat gör ju att man får för sej att man måste förklara det där en gång till, men ja ni vet, demokrati, folkmakt, alla har en röst.
Men då måste man ju använda den också.
Kanske demokratin en dag kommer inbegripa livets alla områden och då bli på riktigt, kanske demokratin till slut puttar den ekonomiska hierarkin över ända.
Men det är långt dit.
Tills vidare säger jag som Joe Hill sa, innan han blev mördad av den amerikanska staten:
”Sörj inte, organisera er!”
