Uffe Enokson: Det dolda klassamhället

Vi pratar sällan om klass nu för tiden. Det gick bättre förr, när arbetarklassens anspråk på resurser och representation fick fäste i fackföreningsrörelsen och partipolitiken. Dessa krav mynnade ut i framväxten av den svenska välfärdsstaten som mildrade effekterna av arbetslöshet, sjukdom och ålderdom som tidigare inneburit stora problem för vanligt folk.

I dag, när klyftorna mellan rika och fattiga ökar betänkligt, verkar vi inte ha råd med en solidarisk välfärdspolitik. De som nu är i behov av politisk och facklig representation är i stället hänvisade till ”utanförskapet”. Ett politiskt påhittat begrepp som endast ökar avståndet till ”dom andra”, de fattiga, sjuka och arbetslösa. Det används för att vi ska kunna skjuta uppenbara klasskonflikter åt sidan i rädsla att själva hamna i onåd om vi klagar eller protesterar mot de orättvisor som finns. Detta är ett exempel på hur klassperspektivet har förskjutits till att handla om individuella misslyckanden, inte om problem som vi kan lösa tillsammans.