Det är totalitärt att hålla tiden

I Skäggetorp i Linköping där jag bor är de flesta hus miljonprogramshus. De ser alla likadana ut. Väggarna är raka och gräsmattan är klippt. Träden står i rader längs cykelvägarna. Och så finns det några skogsfickor där de tjocka ekträden har tilllåtits leva i underhållnings- och utbildningssyfte. Jag går dit med min son ibland. På informationsskylten står det att ett ekträd växer i tre hundra år, är vuxet i tre hundra år och sedan dör i tre hundra år.

När min 20 månader gamla son rör vid det hundratals år gamla trädets bark och säger Dar (träd på kurdiska), så känner jag att han fortfarande är i ekträdets tid medan jag är fängslad bakom kalendrarnas galler jämte alla andra människor och icke-människor som är maskineriets frivilliga och ofrivilliga kuggar. Det där ekträdet som min son rör vid i den lilla skogsfickan i Skäggetorp är förmodligen äldre än den svenska demokratin. Det finns förmodligen ekträd runt omkring som till och med går längre tillbaka i tiden än Gustav Vasa. Den vissheten föder min längtan till befrielse.

Vill du fortsätta?

Bli prenumerant på ETC nyhetsmagasin!
Om du redan är det loggar du in här .