Kawa Zolfagary: Det är inte synd om oss svartskallar

Om jag använder ordet invandrare, vad frammanar det för bild i ditt sinne? Ifall du inte råkar vara en själv så är det mycket möjligt att du ser någon som ser ut ungefär som jag gör. En person med ursprung i Mellanöstern, med svart hår och kanske ett skägg till. Inte helt osannolikt tänker du på någon obekant kultur eller en religiös muslim. Helst ska man bo i en förort, och då menar jag inte Täby. Bilden av invandraren har alltid varit väldigt generaliserande och statisk, med fokus på utanförskap och fattigdom. För någon som jag är den bilden, om ni ursäktar ordvalet, främmande. Majoritetsbefolkningen måste uppdatera sin uppfattning om vilka vi är.

På många sätt uppfyller jag bilden av ”invandraren”. Jag kom hit som flykting från Mellanöstern, jag växte upp under skrala förhållanden och för att verkligen pricka stereotypen så körde min pappa taxi. På andra sätt stämmer den inte alls in på mig och min familj. Vi bodde aldrig i någon förort, om man nu ska vara vänligt sinnad mot min hemstad Eskilstuna. Vi har alltid varit sekulära och frågor som jämställdhet och jämlikhet har mina föräldrar varit nära att offra sina liv för, bokstavligen. Värderingar många som saknar min bakgrund gärna stoltserar med att de bär, men sällan behöver efterleva, samtidigt som de kräver bevis från oss.