Anders Wallén: Det är dags för lite gammaldags hövlighet

Jag skickar via ombud ett exemplar av min senaste bok till en av kommunens högre tjänstemän för att denne förhoppningsvis ska köpa in några stycken att ge bort till föredragshållare och andra. Så brukar det vara. De gånger jag lyckats pressa ur mig en ny skiva eller en bok har kommunen köpt ett antal. Jag kan inte förutsätta att det ska fortsätta att vara så. Det är verkligen inget jag tar för givet. Men kruxet är att jag inte får något svar. 

Jag blippar iväg ett mejl till vd:n för ett kommunalt bolag där jag berättar om den nya boken och förhör mig om eventuellt intresse. Jag skriver också att jag gärna tittar in och visar upp den och att vederbörande kan få ett exemplar för påseende.  Inget svar. Jag går in på arbetsförmedlingen för att försöka fixa en praktikplats i sommar åt den ensamkommande pojke från Eritrea för vilken jag är vårdnadshavare. Ingen kan svara på min fråga om det går att ordna fast han går i skolan, vilket är anmärkningsvärt bara det, men saken ska utredas och jag kan förvänta mig ett samtal senast nästkommande dag. Ingen ringer.  Det som man av gammal hävd och med visst stöd av trovärdiga vittnen brukar anklaga hantverkare för tycks i hög grad även gälla en massa andra människor.