Krönika

Stefan Sundström: Det är sista gången jag kör bensinmoped

Publicerad 8 augusti, 2022

Bild: Jessica Gow/TT

Dagens ETC

Jag kör min moped tillsammans med dom andra i gänget, smärtsamt medveten om att varje kilometer vi åker ökar på stormarna, torkan och översvämningarna. Jag gör det för att jag fortfarande kan. Men det är fan sista gången jag kör bensinmoped, jag lovar.

Det här är en krönika.
Det är skribenten och inte Dagens ETC som står för åsikten.

Stefan Sundström

Text

Åker runt på en moppe genom Värmland. Grusvägar, sol, vackert på gränsen till det parodiska. På kvällarna uppträder jag med kompisar som också åker moped. Det är den sista Packmopedsturnén, den sista av 30. En värmländsk tradition som vuxit sej stark. Men förbränningsmotorns tid är förbi.

I dom avlånga sjöarna som här kallas för fjordar, som en gång varit fjordar med havskontakt, som en gång varit isälvar under istidens tjocka lager av vit sömn, där badar jag på mornarna. Jag börjar bli gammal och badar helst själv numera, kroppen börjar säcka ihop. Vill inte visa mej naken. Men jag kan ännu njuta av morronsolens strålar mot huden och gräs under fötterna. Och mjukt insjövatten med lågt pH-värde som smeker en till vakenhet, från nattens mardrömmar. För den här sommaren har nånting ödesmättat över sej, nåt vacker och samtidigt hotfullt. Jag är rädd för den här hösten.