I stället blev de munkavlade med våld. Revolten kapades av Ayatollah Khomeini och ett nytt skräckvälde infördes, värre än det förra. Plötsligt skulle alla kvinnors hår täckas. Mamma och hennes väninnor trodde först att det var ett skämt. Men allvaret var blodigt. Mamma vägrade kuvas, gick med i den kurdiska gerillan och stred mot mullornas mördarapparat.
Den 22-åriga Mahsa Jina Amini som mördades av moralpolisen för att hennes slöja var på sniskan är nu känd över världen. Det är inte en slump att en kurdisk kvinna mördades och att protesterna startade och är starkast i Kurdistan.
Kurder diskrimineras konsekvent; de får inte läsa sitt språk eller ha kurdiska namn (därav tillägget Mahsa till kurdiska Jina som betyder liv). Att vara kurdisk kvinna innebär ett dubbelt förtryck, ditt huvud bankas ner av sexism och dina ben slås undan av rasism.
Hela den här tidningen skulle inte räcka för nedtecknandet av namnen för alla de som fallit offer för den iranska regimens brutalitet innan Jina Amini. Låt mig benämna några av mina närmsta från min och Jinas hemstad Saqqez:
Min morbror Hassan Naderi som inlurad i ett bakhåll sköt sig själv i huvudet hellre än att bli avrättad eller torterad till döds.
Min farbror Anwar Adami som regimen arkebuserade, varpå de tvingade vår familj att betala för kulorna de sköt honom med.
Min pappa Taher Adami som fängslades i tre år och förlorade sin hörsel i vänster öra och känsel i fotsulorna av tortyren.
Min pappas syssling Fazilat Darai, en fjortonårig flicka som greps när hon demonstrerade och avrättades kort därefter i fängelset.
De nära kvinnliga släktingar som blev kvar i Iran när vi andra lyckades fly vars namn jag inte kan nämna. Två av dem slets ifrån sina nyfödda söner och fängslades i två år var. En av dem bor i den största kurdiska staden Sanandaj där militären dödade fredliga demonstranter med skarpa skott förra veckan. Kulorna nådde husen i min släktings kvarter. När skottlossningen tystnade ställde en kvinna sig på ett biltak, slet loss sin slöja, höjde näven i luften och vrålade: ”Kvinna, liv, frihet.”
Slagord hämtade från de kurdiska YPJ-kvinnorna i Syrien, som besegrade IS. YPJ är en av organisationerna som Sverige nu är på väg att terrorstämpla i sin ryggradslösa iver att få Erdogans godkännande för sin Nato-ansökan.
De kurdiska kvinnorna i Syrien hade AK47:or att försvara sig med. De i Iran har bara sitt hår att klippa av och sina svarta slöjor att bränna i sin revolt mot de vitskäggiga mullornas kvinnohat. Från vaggan till graven äger kvinnor ingenting i sina liv; deras barn tas ifrån dem om deras män – som de oftast inte valt själva – ens tillåter en skilsmässa, de får inte resa utan en man, inte klä sig som de vill. En könsapartheid som pågått i fyra decennier där omvärlden sedan länge övergivit sina medsystrar.
Regimens fyrtioåriga repression har försatt folket i en kollektiv depression. Men blodet som begjutit kropparna har ingjutit kämparanda i sinnena, mullornas ignorans är ett vågspel i obalans som flackar mot deras fall, deras aggression har initierat en förestående revolution.
När president Ibrahim Raisi höll ett tal på kvinnouniversitetet Al-Zahra överröstades han av mer än bestickskrammel. Med livet som insats skanderade hundratals unga kvinnor mot honom i en mäktig kör. Deras samlade stämma är ett skri mot misogyni som skallar till oss alla.
