Krönika. Lotta Lindqvist.

2021-06-02 12:00
Puffetikett
Dagens ETC

Därför väntar jag med att jubla över lagen om barnfridsbrott

Vad den nya lagen får för effekt återstår att se. Än så länge är det mest en välkommen bekräftelse: Våld mot kvinnor är våld mot barn.

Vill du fortsätta läsa?

Bli prenumerant på Dagens ETC!
Om du redan är det loggar du in här.

Betala per vecka

Från

39 kr

Beställ här!

Din prenumeration på Dagens ETC förnyas varje vecka. Avsluta när du vill.

Betala per månad

Från

139 kr

Beställ här!

Din prenumeration på Dagens ETC förnyas varje månad. Avsluta när du vill.

Första juli träder lagen om det nya barnfridsbrottet i kraft. Från och med i sommar blir det alltså straffbart att utsätta barn för att bevittna våld mot närstående. Med en mindre krånglig och mer verklighetsnära skrivning: att låta barn se eller höra pappas våld mot mamma. Många jublar och ser lagen som ett steg i rätt riktning, men frågan är vad den kommer innebära i verkligheten, utanför rättssalen. Att servera avancerad paragrafsallad är egentligen ingen garant för någonting.

Jag har en snutkompis, trots att det inte socialt accepterat i mina kretsar. Hon är kvinnofridsåklagare och förutom fantastisk så också jävla bra å ha. ”Bra”, svarar hon när jag frågar vad hon tycker. ”Det är la rimligt. Tycker inte så mycket mer än så än”. Vad det blir för konsekvenser i barnavårds- och vårdnadsärenden vet ingen ännu. ”Vi är ju helt frånkopplade från allt sånt”, säger snutkompisen och syftar på andra myndigheters arbete. Kanske kan det faktum att det nu blir huvudregel att hålla förhör med barnen göra att en del ärenden blir lättare att utreda. Det återstår att se.

Barnfridsbrottet knyts till ett huvudbrott, som är övergreppet mot mamman. De två brotten ska prövas samtidigt i samma rättegång. För att kunna döma för barnfridsbrott krävs att våldet mot mamma bevisas och lagförs. Men så blir det ju sällan ens för de som kommer till domstol. Att utredningar dessutom ofta läggs ner innan dess och att mörkertalet är stort vet vi sen länge. Ett tilläggsbrott kommer inte göra domarna mot våldsamma pappor fler, vilket i sig kraftigt begränsar antalet möjliga domar om barnfridsbrott. Brottet beläggs med ett ”skyndsamhetskrav”, men när huvudbrottet kan ta evigheter är det svårt att se hur fan de har tänkt att detta ska gå till. Att varken polismakten eller rättsprocessen är direkt barnanpassad fixas heller inte i en handvändning.

Många remissinstanser har kritiserat att lagen begränsar sig till att barnet sett eller hört. Det var ett bra tag sen den feministiska och barnrättsliga forskningen slutade prata om att just ”bevittna” våld. Idag vet man att barn ”upplever” våld med alla sina sinnen och att leva i en våldsverklighet påverkar alla dygnets timmar. Barn lär sig undvika, mildra och förutse våld. Pappors våld mot mammor är inte irrationellt och oförutsägbart, istället lär sig barnen mönstret och utvecklar strategier. De kanske inte går hem direkt efter skolan eller stänger in sig på rummet med hög musik när det smäller. Många barn skyddas av sin mamma från att direkt höra eller se, men de vet och de lever med våldets konsekvenser. Kommer deras utsatthet att tas på mindre allvar? Friande domar och nedlagda utredningar får många gånger den effekten.

”Efter sommaren börjar jag skolan och min pappa slog min mamma så hennes tänder gick sönder”, sa en flicka med glittriga springskor och munsår till mig en gång. Efter en tid hemifrån gick mamman men de trasiga tänderna tillbaka, och tog flickan med sig. Utredningen mot exmannen hade lagts ner och hon var livrädd att han skulle kräva umgänge. Tanken på att behöva lämna dottern ensam med honom var värre än att själv också vara där. Jag förstod henne helt, hon var iskallt rationell.

Den familjerättsliga lagstiftningen om vårdnad, boende och umgänge samt socialtjänstens utredningar av detsamma står i skarp kontrast till kvinnofridslagstiftningen. I vårdnadsutredningen som pågått i princip parallellt med utredningen av barnfridsbrottet fortsätter den blinda fixeringen vid gemensam vårdnad och delat föräldraskap. På vårdnadsområdet finns ingenting av kvinnofridsområdets nolltolerans, i vårdnadsutredningen talas om det ”påståenden” om övergrepp och det enda våld som säkert verkar finnas är det marginella, dödliga. Med all sannolikhet hade mamman med de trasiga tänderna dömts till samarbete och fått lämna barnen för umgänge om hon inte gått hem, barnfridsbrott eller inte.

Ingen feminist kan vara emot fler kvinno- och barnfridslagar, men hur mycket våld hade kunnat undvikas, hur många familjer hade aldrig behövt bli föremål för brottsutredning om vi istället kunde ta tag i vårdnadsfrågorna? Om vi istället för att stifta nya fridslagar först såg till att de vi redan har faktiskt fungerar och tillämpas? Vad den nya lagen får för effekt återstår att se. Än så länge är det mest en välkommen bekräftelse: Våld mot kvinnor är våld mot barn.

Plus & minus

Plus: När högern talar klarspråk. Kom igen, vi visste att de hatar Britt-Marie?

Minus: Alla män som fått frikort för misogyni och plötsligt är experter på feministisk teori i och med transdebatten. Tänk vad härligt att äntligen få pissa på kvinnorörelsen å ändå vara ”feminist”!

Lotta Lindqvist
Lotta Lindqvist 

… är krönikör för Dagens ETC. Hon har tidigare hittat många läsare under pseudonymen Ensam mamma röker.