Fnisset fastnar minst sagt i halsen.

Bella Cherry heter egentligen Linnea och har precis gått ut gymnasiet. Hemma i Sverige är folk dumma i huvudet. Och hon ”gillar publik”. På sin porrodyssé genom Los Angeles ser 19-åringen storögt på när en av de snygga stjärnorna, en så kallad ”Spiegler girl”, poserar vant och sexigt framför hungriga kameror.

Bella Cherry vill också bli begärd så. Och för att bli det måste hon ställa upp på allt grövre grejer. Bland annat porrfilmer som består av rena våldtäktsscener.

Nej, trots sin titel har 19-åriga Linneas ”Pleasure” mycket lite att göra med njutning. Förutom den extremt samtidstypiska tillfredsställelse det innebär att bli begärd genom en kameralins, förstås.

För Bella Cherry handlar det inte om kuk. Inte om ekonomisk utsatthet. Det verkar inte bättre än att hon mest vill ha fler följare. Tyvärr är priset att tvingas låtsasnjuta på film medan hon utför ”double anal” under svåra smärtor.

Som många trendspanare redan konstaterat kryllar det just nu av dåliga och våldsamma knull i kulturen. Varför skriver kvinnor så mycket om sex med svin? Undrade exempelvis Sven Anders Johansson i Aftonbladet i våras och nämnde författarna Sofia Stenström, Wera von Essen, Maria Maunsbach, Sofia Rönnow Pessah, med flera som exempel.

Men det är inte bara i den svenska kulturen som heterosex med motbjudande män dyker upp. Även i den nya romanen ”Djuret” av den hyllade amerikanska författaren Lisa Taddeo dras huvudpersonen Joan just till sådana gubbar. Helst gifta, förstås. Ett begär som inte ens slocknar när en av älskarna skjuter sig i huvudet av svartsjuka.

”Jag kan berätta mycket om sex med nån man inte tänder på. Det handlar helt om ens egen prestation, ens egen kropp och hur den ser ut utifrån, hur den rör sig över mannen som bara är en betraktare när man ser sig själv på det sättet.” skriver hon.

Återigen detta utifrånperspektiv. Denna nyckel till dagens sexskildringar. Att vilja bli begärd som en del av det kvinnliga sexualiteten och livsprojektet.

Sofia Rönnow Pessah sammanfattar det i ”Männen i mitt liv”: ”Sperma är positiv feedback”.

Som millenial är det lätt att avundas de tidigare generationers tjejer, som växte upp med lustfyllda och revolutionerande sexskildringar av exempelvis Suzanne Brøgger, Birgitta Stenberg och Kerstin Thorvall.

En tid då man skulle ge sig ut i världen för att skaffa erotisk erfarenhet för erfarenhetens skull. Där sex var en del av äventyret och att ligga runt en del av ett självständighetsprojekt från mannen. Sex i den fria kärlekens tid! En frihet som senare genomskådades ha många brister, även om drömmen var fin.

Men pendeln svänger. Idag handlar en feministisk syn på sex om mer än att få ligga med så många som möjligt, snarare om att få vara komplex i sina begär. Därför är det inte konstigt med alla dessa småäckliga ligg och tomma kvinnoblickar i kulturen. För de allra flesta av oss är det ju tyvärr en del av erfarenheten. En del av jakten på kärlek och ömsesidigt begär.

Kvinnors sexualitet är inga feministiska manifest, utan nystan av känslor, trauman, maktspel och ibland svårförklarliga attraktionsmönster. Och det är inte hur härligt själva sexet är, utan hur komplext de kvinnliga begären skildras som gör skildringarna till feministiska eller till bra berättelser.

Men visst kan man längta efter äventyret och lekfullheten?