I vintras spräckte Spotify den symboliska hundralappen när man höjde priset från 99 till 109 kronor. Ägarna börjar tröttna på att skyffla in pengar i företag som hittills knappt har levererat någon vinst, och det gäller inte bara Spotify. Tiden är kommen att kräma ur mer reda pengar ur slutkonsumenterna.

Varför just nu? Kort sagt är detta en följd av ett väderskifte i den globala ekonomin. Efter finanskrisen 2008 har vi haft en lång period där räntor och inflation har legat nära nollan, åtminstone för investerare. För att få avkastning har de alltså varit tvungen att satsa pengarna på framtida vinster. Detta har varit just syftet med centralbankernas stimulanspolitik: ökat risktagande. En följd har blivit skenande bostadspriser – en annan att teknikföretag har kunnat satsa på expansion och att skjuta upp intäkterna till en obestämd framtid.

Om investerarna, som nu, väntar sig att ränta och inflation ska vända uppåt, så räcker denna förväntan för att vrida på spelplanen. Nutidens intäkter blir mer attraktiva, på bekostnad av framtidens. Prishöjningarna på streamingtjänster kommer som ett brev på posten – men genomförs, så långt det är möjligt, på ett mer smygande sätt. Om en tjänst finns i gratisversion kan den göras allt sämre, för att driva folk att börja betala.

Eller se på Netflix, som länge har sett mellan fingrarna på att användare delar inloggning, vänner emellan. Sedan en tid försöker man dock spåra upp och logga ut de som delar med sig "bortom hushållet". Även detta är i praktiken ett sätt för Netflix att höja priset. Ett exempel på hur levnadskostnaderna pressas uppåt utan att det gör avtryck i konsumentprisindex, som är det officiella måttet på inflation.