Martina Montelius: Därför förlåter jag Stefan Löfven på 8 mars

Den 8 mars tänker jag på allt som är mitt fel. Det känns förbjudet. Den vanligaste replik jag får till svar om jag berättar om mina otaliga fadäser är: ”Det var inte ditt fel”. Men om det nu faktiskt VAR mitt fel att jag glömde något viktigt, förstörde någons plan för sitt liv, orsakade sorg – vad innebär det i så fall? Är det inte synd om mig längre?

Jag tycker mycket synd om alla som har gjort fel. Särskilt om förmildrande omständigheter saknas. Ja, jag tycker synd om Stefan Löfven för att han gick och köpte reservdelar till sin rakapparat mitt i julruschen. Där finns verkligen inte en enda förmildrande omständighet! Han hade kunnat be någon annan. Beställa på nätet och låna rakgrejer av någon i riksdagshuset så länge. Eller testa skäggstubb; om han sagt till pressen att han avstått från rakning med anledning av covid-19 kunde det säkert ha räckt till hundra tusen extra röster 2022. Men trots att Löfven är statsminister, och således medietränad samt van att under tidspress fatta avgörande beslut, valde han alltså att ta en rövare. Fullt medveten om att han är Sveriges offentligaste person, möjligen vid sidan av Carolina Gynning och Christer Björkman, vilka ju snarare får graviditeter respektive artistval i Mellon än sin grad av coronasäkerhet satta under lupp.