Låga löner som det inte går att leva på utvecklar inte en flexibel arbetsmarknad och nya försörjningstillfällen – det ökar istället antalet lögner i hela samhället. Jag vet det eftersom jag anställde en assistent till i ett projekt som jag drev i Ukraina 2007. Hon hette Lena.

Summan hon fick betalt var hyggligt efter ukrainska mått mätt. Jag och Lena reste runt på tåg och varje gång vi kom till en ny stad öppnade vår workshop. Det var ett videodagboksprojekt. Unga människor bjöds in att filma sin vardag eller det som det de ville berätta och sedan lade vi ut filmerna på internet.

Detta skedde i en avlägsen forntid innan Youtube och innan det fanns smartphones som det gick att filma med. Deltagarna satt längs långa bord och klippte sina filmer. Sedan provkördes de på projektor och i slutet av veckan blev det filmvisning för vänner, släktingar, mamma, pappa och farmor och ibland också lokala radio- och tv-kanaler.

Det blev alltid succé eftersom ingenting i världen slår detta att visa filmer tillsammans med en grupp människor som bestämt sig för att göra filmer och inte bara konsumera film.

Det blev underbara och ibland underliga filmer. Jag minns en film som gjorde succé, den hette ”Balkong” och handlade om balkonger. Det hände i en stad som heter Lviv och som jag gärna skulle besöka igen. En stad som alla städer i Ukraina är märkt av en våldsam och tragisk historia. En annan film handlade om kärlek och frihet.

Lena var tuff. Deltagarna fick låna en videokamera mot att de lämnade in sina pass i pant. Punkt slut.

Men det blev alltid konstigt, när vi skulle planera då gick det aldrig att arbeta dagtid. Allt skulle ske efter klockan sex. Undanflykterna var många.

Det visade sig att Lena på dagtid arbetade som sekreterare på en större statlig konstinstitution och skötte jobbet från sitt hotellrum och jobbade med workshopen och mig på kvällstid.

Hon sa aldrig detta rakt ut men det var inte svårt att gissa sig till. Att ha flera jobb är vardag för många människor i Östeuropa. Det leder till att varje människa som vill ha en anständig inkomst som det går att leva på skaffar sig minst tre, fyra eller kanske fem olika anställningar varav ett par på heltid. Det leder också till att de skaffar sig tre, fyra eller kanske fem olika mobiltelefoner eller SIM-kort. Sedan gäller det att hålla reda på vilken hatt som är på huvudet när telefonen ringer.

Nu har Östeuropa flyttat hit.

I Sverige får en människa jobb på ett ställe 50 % och på ett annat 25 % och på ett tredje ställe 30 % och på ett fjärde ställe 15 % och på ett annat ställe 27 %. En försöker sköta alla jobben och skaffar sig en väv av lögner och halvsanningar för att få saker att fungera. Nästan.

Motsatsen till procentanställningarna är Japan.

Japanska företag gör nästan allt för att behålla sina anställda. De fixar lägenheter och betalar utbildningen åt barnen till sina medarbetare. Men det har ett pris. Det händer att de japanska företagen utmäter det ultimata lojalitetstestet. Dagarna Ö. Dagarna då den anställde ska visa att hen är tacksam över allt företaget ställt upp med.

Övertid. Det handlar om extremt långa arbetspass. Det är också därför som det ligger människor och sover överallt i Tokyo. De hinner inte hem efter jobbet.

Övertid med stort ö. Ö som i död.

En del dör.

Det finns ett ord för det på japanska: Karōshi.

Officiellt dör cirka 200 personer av karōshi varje år. 

För övrigt är kalligrafin med tecknen för karōshi utförd av Takao Momiyama.

PRENUMERERA PÅ ETC HELG

Den här artikeln kommer från veckans ETC Helg.
Vill du prenumerera för under 16 kronor numret?
Här kan du teckna en prenumeration.