Eva Ahremalm: Bort med dimman av positivitetshets

Jag vaknade i går och var arg. Och jag vet varför. Jag var helt enkelt förbannad på all reklam jag hjärntvättas med. Jag var förbannad på alla galningar som styr världen. Jag var förbannad på kapitalismens självklara hänsynslöshet som till exempel gör att vi har antibiotika i djurens foder för att få ut mer lönsamhet. Och att vi säger ja till det. Detta och lite till ledde till att jag blev totalförbannad på allt ja-sägande i vår värld som leder till utarmning, utbränning och fördumning! Visst låter det som en lustfylld dag? Ja, det var riktigt uppfriskande.

Så passande då, att jag sedan blev ännu mer uppfriskad när jag hörde på radion om en kurs som precis har avslutats i Göteborg på temat "negativt tänkande". Så himla bra! Jag blev alldeles pirrig när jag hörde kursledaren, filosofen Ida Hallgren berätta om den. Vid fem tillfällen har man fördjupat sig i "Negativt tänkande – Bättre blir det inte". Den blev fulltecknad direkt, folk stod på kö, alla fick inte ens plats. Tacka fan för det. Det finns tydligen fler än jag som längtar efter en motkraft till ja-sägandet. Vi har gått in i väggen med positivt tänkande. Vi har kört både oss själva och planeten i sank med det där förbannade positiva tänkandet. Det ligger, precis som Ida Hallgren säger, en dimma av positivitetshets över samhället. En dimma som hindrar oss från att känna ilska och bli rättmätigt förbannade över orättvisor. Det är för mycket av hålla med och stå ut. För mycket kämpa lite till och aldrig sätta gränser.