Krönika: Bantning, soptippar och järnvägsspår

För tio år medverkade jag i Sveriges televisions serieVädrets makter. Det första och dittills enda tv-programmet om klimatet. Redan flera år tidigare var jag väldigt bekymrad av att vi människor, bara genom att leva helt normala vardagsliv, kvaddade jordens klimat och i förlängningen äventyrade hela mänsklighetens framtid. Och när FN kom med larmrapporter och jag såg filmen En obekväm sanning med Al Gore började jag fundera. Det har ju med vårt beteende att göra. Kan man bli hållbar bara man skärper sig? En idé växte fram. Jag skulle med hjälp av forskare på ekologiska fotavtryck och klimatpåverkan under ett år leva så hållbart det bara gick. Och eftersom jag vid den här tiden jobbade med ett musikprogram på SVT fick jag nys om att ett klimatprogram var på gång. Vid en mingelfest med journalister lyckades jag övertyga redaktionen att det här var ett givet inslag. Det gick bra. Jag fick min hörna i varje avsnitt av Vädrets makter som Koldioxidbantaren. 

BRA JOURNALISTIK ÄR INTE GRATIS