Klara Olander: Att stjäla från de rika

Den 19 december sitter jag i soffan, äter juleskum och runt omkring i lägenheten är julklappar gömda som väntar på att bli inslagna. Jag slötittar på nyheterna. I ett kort inslag berättar en reporter att det gäller att hålla koll på sina grejer i julhandeln. Ficktjuvarna dras till shoppinggatorna där människor jäktar fram med tunga julekassar. Reportern upplyser om att ”ficktjuvarna är oerhört fingerfärdiga” och polisen visar upp de klockor som de funnit när de gripit de fingerfärdiga. ”Det är klockor som är värda 150 000–200 000 till klockor som är värda några hundra, vi har exempel på hela skalan”, säger de. Det är internationella ligor som ligger bakom ”vågen av klockstölder”. ”För ett par år sedan hade man bara ett par klockor som stals varje år, nu har vi haft 70-talet.” säger polisen. Sen är inslaget över och det går vidare till vädret.

Det är den 19 december och vi befinner oss i uppladdningen inför den överdådigaste av högtider. Vi proppar skinka, Alladin-askar och vörtbröd. Vi handlar och svettas och handlar lite till. Inte alla, men många av oss är rika på det sättet att vi kan göra allt detta. Somliga av oss svettas i julruschen med en klocka för 150 000 på armen. Och så kommer någon och stjäl den! Någon som svettas på ett helt annat sätt. Då gäller det att vi håller koll på våra grejer. Speciellt när ficktjuvarna bara blir fler och fler. Snart är väl de fattiga från Europa överallt med sin fingerfärdighet.