Det jag undrar är: vill de personer som protesterade mot Turpins medverkan på teatern leva i ett samhälle där människor som hyser vissa politiska åsikter beläggs med yrkesförbud?  

Jag tror inte att de skulle svara ”ja” på den frågan. De skulle inte svara ja eftersom de inte tror på yrkesförbud vid misshagliga politiska åsikter som princip. De tror bara på det i det här specifika fallet.  

Det är i mina ögon en omöjlig hållning. Det är som att säga att jag tror på demokrati om majoriteten av folket röstar inom de gränser som jag finner lämpliga. Eller att vara för yttrandefrihet så länge det som yttras är okej för mig. I de här lägena bör man citera vad Rosa Luxemburg skrev en gång: ”Frihet är alltid frihet för den som tänker annorlunda”.

Men hur annorlunda får den som tänker annorlunda tänka för att vi ska tillåta det? Filosofihistorikern Henrik Lagerlund skrev nyligen en artikel i Dagens nyheter om vad han kallade för ”toleransparadoxen”, formulerad av filosofen Karl Popper 1945: ”Om vi på ett obegränsat sätt tolererar intoleranta människor, om vi inte är beredda att försvara ett tolerant samhälle mot de intolerantas angrepp, då kommer de toleranta att gå under, och toleransen med dem”. Ett demokratiskt samhälle måste alltså sätta en ”gräns för de tolerantas tolerans av de intoleranta”, som Lagerlund uttrycker det.  

Vad innebärdet att ”sätta en gräns för” de intoleranta? Är det att göra det omöjligt för dem att ha ett arbete? Är det att förbjuda de intolerantas partier? Jag misstänker att det i så fall inte skulle ske för att några påstod sig tala i den intoleranta toleransens namn, utan de skulle säga sig tala i demokratins. Demokratin och toleransen kräver alltså enligt vissa att vi beter oss odemokratiskt och intolerant.

Jag antar att en del av de som fann det olämpligt att Richard Turpin arbetar som skådespelare samtidigt som han stödjer Putin tycker att Putin är hemsk bland annat för att han bestraffar personer med vissa åsikter. Om vi tycker att de protesterande gjorde rätt måste vi alltså säga att ibland bör vi börja bete oss som våra motståndare för att förhindra att våra motståndare får makten.  

Allt det här tycker jag låter som vanskliga vägar att beträda. Att människor överväger att vandra dem tror jag är ett tecken på att demokratin inte fungerar som den är tänkt att fungera; många människor känner sig maktlösa, vilket resulterar i ogenomtänkta handlingar och brandkårsutryckningar. Varje människa som säger sig vara demokrat bör tänka igenom vad det innebär på ett principiellt plan och agera därefter.