Krönika. Kristin McMillen.

2020-06-18 11:15
Bild: TT
Puffetikett
Dagens ETC
ETC Göteborg

”Antikroppshopp” är det nya ”killgissa”

Många är de amatörimmuna jag-tror-jag-har-haft:are som egentligen inte har den blekaste.

Pinsamt nog har jag själv inte varit helt förskonad från beteendet.

Vill du fortsätta läsa?

Bli prenumerant på Dagens ETC!
Om du redan är det loggar du in här.

Betala per vecka

Från

39 kr

Beställ här!

Din prenumeration på Dagens ETC förnyas varje vecka. Avsluta när du vill.

Betala per månad

Från

139 kr

Beställ här!

Din prenumeration på Dagens ETC förnyas varje månad. Avsluta när du vill.

Vissa jublande igenkännande, andra gormade om manshat. När Språkrådets nyordslista släpptes 2017 skapade uttrycket ”killgissa” genast intensiv debatt. Äntligen! kommenterade vissa. Genusförnedrande, ansåg andra.

Klart var att ordet ”killgissa” ringade in något som många behövde ett ord för: Fenomenet att presentera en gissning som om det vore en etablerad sanning. Och att detta beteende är överrepresenterat hos män.

Nu har en coronarelaterad kusin till uttrycket ”killgissa" seglat upp. Fenomenet att vara vara så övertygad om att man haft covid-19 att man börjar leva mer eller mindre som vanligt igen. Vi kan kalla det ”antikroppshopp”.

”Jag är 100 procent säker på att jag har haft corona, så jag behöver inte testa mig”

eller

”Vi kan kramas, jag tror att jag redan har haft det” .

Detta är uttalanden jag hört många gånger i såväl parker som i sociala medier den senaste tiden.

Många är de amatörimmuna jag-tror-jag-har-haft:are som egentligen inte har den blekaste.

Pinsamt nog ska det nämnas att jag själv inte varit helt förskonad från beteendet. Under flera månader närde jag en dröm om att den där influensan i slutet av februari kunde ha varit en tidig covid. Infernalisk hosta, feber och ont i kroppen. Hela familjen på en gång, mindre för barnen. Ivrigt bockade jag av våra coronatypiska symptom. Kunde vi faktiskt ha haft det?

När det sedan visade sig att min man i februari jobbat med en bekräftat smittad fick hoppet i mig totalt storhetsvansinne. Kanske skulle jag snart få börja leva lite mer som vanligt igen? Likt en aningslös hobbyepidemiolog utbrast jag optimistiskt ”Klassisk smittspårning!” – och bokade ett dyrt antikroppstest.

Det tog fem minuter av blodprov i armvecket. Samma kväll fick jag svaret: negativt.

Jag kände mig ofattbart dum som drömt.

Men det är skillnad på att drömma och att vara så övertygad om att ”man haft det” att man inte ens tror sig behöva ett test. Och det är här vi behöver nytt uttryck.

”Tyvärr! Vi behöver ord som beskriver härskartekniker”, skrev Språkrådets Lena Lind Palicki i Svenska Dagbladet i ett försvar till ordet ”killgissa”. Uttrycket kunde ses som en del av en feministisk diskussion, menade hon, eftersom det sätter fingret på en struktur som kan vara bra att få syn på.

Jag säger samma. Tyvärr, vi behöver ett ord som ringar in beteendet hos denna distanslöst säkra typ av självdiagnostiker som blivit så vanlig under coronavåren.

Kanske kan ”antikroppshopp” bli det nya "killgissa"?

”Har du hört att Stefan har slutat hålla distansen och börjat krama 70-åringar?”

”Ja, han går runt och antikroppshoppas. Pinsamt!”