Krönika

Martina Montelius: Antagligen är det inte döden vi är rädda för

Publicerad 9 augusti, 2020

ETC nyhetsmagasin

Vi kommer att dö. Och det är bra. Hur hade vi tänkt att alla som föds skulle få plats om vi vägrar avgå?

Det här är en krönika.
Det är skribenten och inte ETC nyhetsmagasin som står för åsikten.

Text

Människorna jag har kontakt med skriver allt oftare om döden. Hur de tror att den kommer att te sig. Att de är rädda, eller inte rädda, för den. Hur de tycker sig kunna förnimma närvaron av älskade döda – eller inte. Fler och fler tycks bli alltmer upptagna av det enda vi vet om våra liv: hur det kommer att sluta. Det är inte underligt.

Sedan tidigt i våras klafsar Liemannen runt var vi går och lämnar sitt halvgenomskinliga träck i ångande pölar – vid kassan i affären, bussens bakdörrar, ingången till våra arbetsplatser, vi som fortfarande har några. Varje dag höjs varnande, knotiga fingrar – så här ska du göra för att slippa dö inom en snar framtid. Men jag tror att det handlar om något mer.