Krönika

Zanyar Adami: Ankarbarn, skäggbarn – men nu behövs inte ens ett begrepp för att kasta ut de små

Publicerad 6 maj, 2024

2015 sökte 35 000 ensamkommande flyktingbarn asyl i Sverige.

Bild: Jessica Gow/TT

Dagens ETC

Förra året utvisades minst tre barn om dagen från Sverige. Med de striktare migrationslagarna som regeringen utreder kommer ännu fler utvisas.

Det här är en krönika.
Det är skribenten och inte Dagens ETC som står för åsikten.

Zanyar Adami

Text

Våren 1987 var jag fem år och flydde från Irak till Sverige som ensamkommande. Jag hamnade på Expressens mittuppslag som ett exempel på ett ”ankarbarn”. Misstanken var att föräldrar skickar sina barn ensamma i förväg för att få komma själva. Det verkade inte relevant att Saddams folkmord på kurderna pågick i Irak – eller att jag inte hade överlevt utan medicin mot min svåra blodsjukdom. Året därpå var jag en av få som fick återförenas med mina föräldrar – båda var politiskt aktiva och flydde undan dödshot. Siffror från Migrationsverket har spräckt myten om ankarbarn. Bara tio procent av de ensamkommande barnen får anhöriga som kommer till Sverige. En förödande majoritet förblir ensamma.