Jag minns blodpölen som var tryckt i dagligen i tidningarna när jag precis kommit till Sverige från krigets Kurdistan. De vuxna omkring mig förfärades över anklagelserna om att kurder skulle ha skjutit Palme – förkämpen för utsatta folkgrupper i världen. Kurdspåret har lämnat ett sår i kurdsvenskar som aldrig riktigt har läkt. Med den urspårade Natoprocessen har såret fläkts upp igen. 

I sin nyutkomna bok ”Kurdspåret” djupdyker journalisten Joakim Medin i hur Sverige svikit kurderna för att bli medlemmar i Nato. Pizzabagare och småbarnsmammor har påståtts vara säkerhetshot och riskerat utvisning utan någon förklaring. Kurder har utlämnats till Turkiet och det finns fler på hemliga listor hos Säpo och Migrationsverket. De påstådda bevisen är hemligstämplade, ingen journalist eller drabbad får tillgång till informationen. Jag har träffat flera kurder som känner sig förföljda men ingen vågar träda fram av rädsla för Säpo. Minsta samröre med någon som kan kopplas till PKK verkar räcka för att bli misstänkt. Deras vittnesmål påminner om den typen av förföljelser de flesta kurder i Sverige har flytt från.

Eftersom Kurdistan inte är ett självständigt land finns få utrikespolitiska vinster att hämta i värnandet om kurder. Det finns inte heller handelsavtal att ta hänsyn till, medan det finns stora ekonomiska intressen med Turkiet. Därför tummar Sverige på sina principer på bekostnad av både kurders och sin egen värdighet. Det är som att stigmatiseringen av kurder i Sverige har varit ett sätt att försvara rättsövergreppen.

Den största inrikespolitiska frågan är gängkriminaliteten, där Rawa Majid är den mest omskrivna figuren. Trots att Majids etniska ursprung är irrelevant har svenska medier envisats med att benämna honom som ”den kurdiska räven”. Utrikespolitiskt har Natoprocessen dominerat, där Turkiets krav på utlämningar av kurder är centralt. Tobias Billström har utan några framlagda bevis antytt att ”den kurdiska räven” finansierar PKK. Turkiet har ironiskt nog nekat att utlämna Rawa Majid till Sverige med hänvisning till rättsprincipen att man inte lämnar ut sina medborgare.

En unik studie från Karolinska institutet visar att kurder som kommit till Sverige från Turkiet har höga ohälsotal. Dubbelt så många kurder jämfört med den svenskfödda gruppen uppger sitt allmänna hälsoläge och psykiska mående som dåligt. Forskarna pekar på förföljelserna man utsatts för i Turkiet och diskrimineringen man upplever i Sverige som de viktigaste faktorerna. Samtidigt visar studien att ju större känsla av frihet och samhörighet man upplever i det nya landet, desto mindre är risken att må dåligt. Varje gång kurder pekas ut som terrorister och kriminella i medierna gröper det ur en del av samhörigheten. Stigmatiseringen spiller över på alla oss med kurdiskt ursprung, oavsett vilken ockupationsmakt vi flytt ifrån. Men det är inte bara kurder som betalar ett högt pris för Natomedlemskapet. Sverige förlorar det internationella anseende som framför allt Olof Palme upprättade. En solidarisk alliansfri röst som står upp för mänskliga rättigheter.

Nu när Turkiet godkänner Sveriges Natoansökan vet allmänheten inte vidden av de eftergifter Sverige gjort. Men vi svenskkurder vet. Det är vi som är eftergifterna.