Vad ska man säga? Promenadseger för dumheten.
För att vara övertydlig: Att folk dör av kyla har ingenting med klimatet att göra. Det är inget argument för att global upphettning är bra. Det är också helt enkelt idiotiskt att prata om kyla när 47 procent av EU:s yta just nu omfattas av varning för torka. En sommar där 50 grader uppmätts i Irak.
Men kanske var syftet inte att vara logisk. Det brukar inte vara Sverigedemokraternas strategi i klimatdebatten.
Jag är en kulturkrönikör. Jag har skrivit krönikor om psykologin bakom varför Johnny Depp vann i rätten mot Amber Heard, om hur Kendall Jenners gurkhaveri är en dimridå för girig-Sverige och hur feministmannen lider av ett horbock-/Jesus-komplex.
Jag erkänner. Jag har till och med skrivit en krönika om Justin Biebers långkalsonger.
Men nu är det enda jag tänker på klimatet och utsläppen som bara ökar. På en valrörelse där konkreta planer för utsläppen knappt får en prutt av uppmärksamheten, eftersom alla bara tycks prata gäng och hårdare straff.
I intervjuer pratar Jimmie Åkesson sig högröd om Sverige som ”vår lilla, gemensamma plats i världen, vårt älskade, trygga hem här på jorden” som inte får sabbas. Under årets valrörelse är han dessvärre inte ensam om att föra fram rasistisk politik i det ena vallöftet mer inhumant än det andra (Adhd-test för barn i utsatta områden (M). Max 50 procent icke-vita i orten (S). Språktester för tvååringar (L).)
Konstigare är att ingen av de så invandringsrädda politikerna och deras väljare dragit kopplingen mellan antal asylsökande och klimat.
Minns de inte flyktingströmmen från Syrien 2015? Torkan och vattenbristen som låg bakom?
Hur många miljoner miljoner människor kommer inte att behöva fly i takt med att den globala upphettningen skenar?
(Förlåt, det där sista var en retorisk fråga. Det finns såklart siffror. Över en miljard människor bor i dag i länder med stora miljöhot enligt IEP).
För många av oss som försöker tjata in klimatfrågan på den politiska agendan är solidaritet en kärnfråga. Den globala upphettningen är redan en humanitär katastrof.
Det pikanta är att det inte ens krävs solidaritet som drivkraft för att inse att klimatfrågan är akut.
Det krävs bara några hjärnceller!
Till och med om man köper högerkantens inhumana krav på ”nollvision för asylinvandringen” är det logiskt att presentera konkreta planer för att hårdbanta utsläppen.
Klimatflyktingarna kommer inga murar att kunna hålla borta.
De kommer att tvingas lämna torka, brinnande landmassor och hem som sjunker under stigande havsnivåer.
Kanske är det till och med våra barn eller barnbarn som måste fly. Ska de också skickas hem med en tunnelbana klädd i SD:s blommor?
Det påstås ofta att klimatfrågans problem är att krisen är i framtiden. Att förskjutningen gör det svårare för oss att greppa att vi måste sänka utsläppen nu för att upphettningen inte ska skena.
Men upphettningen är ju redan här. Vilka fler bevis behöver politikerna för att exempelvis avskaffa rabatterna på fossila bränslen och istället lägga skattekronor på stora hållbara satsningar?
Är det kanske oss de väntar på?
Jimmie Åkesson kallar valet i höst för ”ödesår”.
Det har han verkligen rätt i.
Men han har fel om varför.
Klimatet är varför.
