Kommentar: Så blev SD en del av klägget

En gång i tiden var SD emot vinster i välfärden. Björn Söder motionerade mot friskolornas vinster i riksdagen, och enligt deras skolprogram var det ”oacceptabelt att skattepengar avsedda för skolundervisning slussas över till aktieutdelningar”. Men strax efter valet inledde delar av näringslivet och lobbyorganisationer som Kreab en charmoffensiv med möten, alkohol, och middagar på lyxkrogar. Inom kort hade SD brutit sina vallöften och bytt åsikt. Det här är själva grunden till Tidöavtalet och hur SD blev en del av klägget.

Berättelsen om hur SD gick från paria till klägg är en historia om lobbyism, vinstintresse och maktpolitik.

Bergström gick i spetsen

När SD först kom in i riksdagen 2010 ville de flesta av samhällets toppar inte ha något med dem att göra. Ett extremt populistparti med bakgrund i vit-makt-rörelsen, som gång på gång behöver utesluta medlemmar för att de avslöjas som nazister. Nej, på den tiden ville “respektabelt” folk inte umgås med sådana. Våren 2014 tog till och med Företagarna ett policybeslut om att inte aktivt lobba på SD. 

Förre Dagens Nyheter-redaktören Hans Bergström, gift med Barbara Bergström, och delägare i Internationella Engelska Skolan, var dock av annan åsikt. Det är oklart när hans hemliga kontakter med SD började, men SD började diskutera honom som en potentiell chefredaktör för deras mediasatsning redan 2011. 

Efter valet 2014 skickade Hans Bergström lobbybrev till SD där han uppmanade dem att fälla regeringens budget tillsammans med Alliansen. Bland annat skrev han:

”Regeringen chansar på att SD låter budgeten passera, och Allianspartierna är för fega för att utmana regeringen på allvar. Det är dags att välta bordet!” 

Breven har läckt ut och publicerats i Aftonbladet.

Bergström hade goda skäl att vara orolig. Friskolornas vinster var hotade.

Vinsten eller anständigheten?

Den 6 oktober 2014, efter valet, kom S-V-MP överens om att vinster i välfärden skulle återinvesteras i verksamheten. Det här var en skärpning av politiken från Socialdemokraternas sida, och Jimmie Åkesson välkomnade förslagen:



– Jag tycker att det är bra att man ser över vinster i välfärden. Vi behöver göra något åt övervinster, vi behöver skärpta kvalitetskrav och ge kommunerna ökat inflytande. 



Överenskommelsen orsakade stor oro i välfärdsföretagen. I det nya politiska läget behövde de välja mellan sina vinster och att inte ge makt åt rasister. På något sätt behövde de få SD att byta åsikt. Svaret var en massiv lobbyinsats.

Den närmaste tiden gick det en strid ström av inbjudningar från näringslivet och deras lobbyister till SD.



– Intresset var enormt. Vi fick så många förfrågningar att vi fick göra en kö, sa Per Ramhorn, SD:s sjukvårdspolitiska talesperson.  


Och det var inte bara sjukvårdsbranschen som Vårdföretagarna och Capio. Svenskt Näringsliv, Friskolornas Riksförbund, Tjänsteföretagen Almega, och lobbyorganisationer som Kreab, Näringslivets Mediaservice och JKL uppvaktade alla SD. 

Fylletweet avslöjade samröre

En del var vanliga lobbymöten inne i riksdagshuset, och till en början skedde det mesta i hemlighet. Men som Expressen avslöjat var det också ett stort antal middagar på lyxkrogar. Näringslivets Mediaservice lobbade på SD-ledamoten Oscar Sjöstedt på lyxkrogen Gondolen. Det japanska tobaksbolaget bjöd SD på lunch på Grand Hotel redan före valet för att diskutera punktskatter. Jägarförbundet skrev motioner åt SD och när motionerna lämnats in bjöd de tre ledamöter på den exklusiva whiskykrogen Ardbeg Embassy i Gamla Stan.

Längst i charmoffensiven gick kanske Sverigechefen för Kreab, Marcus Uvell, gift med den kontroversiella opinionsbildaren Rebecca Weidmo Uvell. Han började umgås intensivt – ”halvt privat” – med Jimmie Åkessons högra hand Linus Bylund, och han var dessutom öppen med det. Klockan halv ett på natten den 5 juni 2015 twittrade han till exempel ut:

”Är nöjd, glad och eventuellt en liten, liten smula onykter efter middag etc med den eviga Linus Bylund, vi har fått många viktiga insikter!”

I sin doktorsavhandling ”Moments of Lobbying” undersökte statsvetaren Camilla Nothhaft hur EU-lobbyisterna jobbar. Hon drog slutsatsen att en av deras mest effektiva strategier är att övertyga politikerna om att de är deras vänner. Det verkar funka i Stockholm också.

Det handlade inte bara om möten och lyxmiddagar.

SD plockade ordagrant

Det intensiva lobbyarbetet gav snabbt resultat. Redan i februari 2015 bytte SD politik om vinster i vården i socialutskottet. Det gav lobbyisterna blodad tand. 

Det handlade inte bara om möten och lyxmiddagar. Näringslivet levererade mängder med underlag, rapporter och policydokument åt SD. Dagens Industri rapporterade att de ”ibland har dessa mer eller mindre ordagrant blivit partiets politik”.  

SD:s finanspolitiske talesperson Oscar Sjöstedt kommenterade till och med: 

”Det är säkert lättare att påverka oss.” 

Värst av alla var…

Friskolornas Riksförbund var mycket aktiva lobbyister i vinstfrågan. I april 2015 uppvaktade deras vd, moderaten Ulla Hamilton, SD:s ledamot i utbildningsutskottet. Riksförbundets ordförande Mikaela Valtersson (MP) var helt med på noterna. Det viktiga var att stoppa vinstförbudet.



– Det här är en otroligt viktig fråga för hela friskolebranschens överlevnad. Det vore väldigt konstigt om vi satt vid sidan om, sa hon. 



Lobbyisterna lyckades. SD:s skolpolitiska program från 2011 förespråkade vinstförbud. Men när SD tog ett nytt program 2016 var de vinstkritiska formuleringarna som bortblåsta.

SD:s skolpolitiska talesperson Stefan Jakobsson kommenterade förändringarna:

– Om du har barn kan du använda det där programmet att göra papperssvalor av, det är väldigt inaktuellt. 

Grishuvudavslöjandet

Men det var inte alla i vare sig borgerligheten eller lobbyklägget som ville öppna upp för SD. I september 2015 lovade M-ledaren Anna Kinberg-Batra att hon aldrig skulle sätta sig i en regering som var beroende av SD. Och näringslivsprofiler som Marcus Storch och Astra Zenecas ordförande Leif Johansson protesterade öppet. 

– Jag brukar fråga min omgivning hur många som har läst Sverigedemokraternas partiprogram. Det är inte många. Det vore en väldigt nyttig läsning”, sa Marcus Storch till Dagens Industri.



– Någonstans går det för långt. Är allt till salu för att näringslivet vill få igenom just sin lilla idé på ett litet ganska marginellt område? Jag tycker det är hyckleri, fortsatte han.

När Dagens Industri avslöjade näringslivets lobbyoffensiv mot SD utbröt en medial storm. Till och med lobbyfirmor som Westander och Hegeli protesterade. Kreab förlorade kunder till följd av Marcus Uvells twittrade om sitt umgänge med SD, och när han i december skrev ”Har andäktigt ätit bl a tartar, sida och huvud av gris på fantastiska Djuret tillsammans med Linus Bylund, därmed kan julen börja”, kände sig Kreab-bossen Peje Emilsson tvungen att ge honom sparken. 

Uvell fick snart nytt jobb på lobbyfirman Nordic PA. Just den lobbyfirman skulle senare spela en nyckelroll för att få Liberalerna att ändra åsikt om SD och därmed möjliggöra Tidö-avtalet.

Men det låg fortfarande några år in i framtiden. Det här var en annan tid.

Säljer ut sina värderingar

Inför valet 2018 hade SD svängt helt och hållet om vinster i välfärden. Men det var inte förrän efter valet som näringslivsprofiler som liberalpartisten Antonia Ax:son Johnson öppet krävde att de borgerliga skulle ta makten med hjälp av SD.



– Jag är en liberal humanist som kan slåss till döden för de goda värderingarna, men däremot ser jag inte varför alliansen ska avstå från att ta makten och genomföra reformer som är bra för Sverige, sa Antonia Ax:son Johnson.

– Jag anser att man faktiskt måste gå hela vägen för att driva igenom den politik man gick till val på.



Liberalernas majoritet höll dock inte med henne, och istället fick vi Januari-avtalet.

Den kände borgerlige journalisten Henrik Brors har sammanfattat skälen för näringslivets omsvängning bra:



“Den stora omsvängningen beror på att klanerna Wallenberg och Ax:son Johnson inte längre ser stål, bygg och verkstadsindustri som sin framtida stora vinstmotorer. De lockas i stället av säkrare inkomstkällor, som kan utvinnas från statens och kommunernas skattkistor avsedda för omhändertagande av det ökande antalet åldringar, sjukvård och till att driva skolor.” 

Sabuni till Lobbyralerna

Liberalernas partiledarval 2019 utvecklade sig till en strid om relationen till SD. Den ena kandidaten Erik Ullenhag ville fortsätta hålla emot SD. Men Nyamko Sabuni ville öppna upp. Hon fick starkt stöd av lobbyister som kampanjade för henne. Bland annat så spelade Nordic P A och deras grundare den före detta partisekreteraren Johan Jakobsson en viktig roll i hennes kampanj. De började jobba med hennes kampanj redan 2018. Sabuni vann.

Hon tackade Jakobsson för hjälpen genom att driva igenom ett förslag från Scania han lobbat för om en elektrifieringskommission i regeringsförhandlingarna. Det är inte olagligt med tjänster och gentjänster i politiken, men det såg riktigt illa ut när Svenska Dagbladet avslöjade det.

En regering av klägget, genom klägget, för klägget.

Crescendo med Slottsavtalet

Fortsättningen vet vi. SD, M, KD och L kröp varandra allt närmare. Efter valet samlades de på ett slott och förhandlade ihop sig om ett gemensamt regeringsprogram. Ett program där SD har ett avgörande inflytande trots att de inte sitter i regeringen. Och regeringens politik rör sig allt längre åt höger.

Idag är SD en integrerad del av klägget – platsen där politik, lobbyism och storföretagsintressen flyter samman. Det lobbas fullt ut på SD. Det är inte längre kontroversiellt att lobbyfirmorna umgås med SD. Sverigedemokraterna kontrollerar regeringens politik, och lobbyisterna skriver underlag och motioner åt dem.

Lobbyism är själva grunden för Tidöavtalet. Lobbyisterna fick SD att vända om vinster i välfärden, och lobbyister fick Liberalerna att byta åsikt om SD. 

En regering av klägget, genom klägget, för klägget.