I slutet av juli släppte FN en uppdaterad prognos över befolkningstillväxten i världen det närmaste århundradet. 8,6 miljarder människor är prognosen för 2030 och 9,7 miljarder för 2050. Goda nyheter för den som gillar sällskap, sämre för den som i framtiden fortfarande vill äta sig mätt.
Amerikanska regeringsorganet USAID har räknat ut att världens jordbruksproduktion måste öka med minst 60 procent för att kunna mätta nio miljarder munnar. Och det i en värld där fördelningen av resurser och livsmedel redan är minst sagt ojämnt fördelad.
Dragkamp om livsmedel
Men det är inte det enda problemet. Det industrialiserade jordbruket överutnyttjar sedan länge det tillgängliga vattnet och utarmar kvaliteten på matjordar. Användning av konstgödsel ger världens jordbrukare en tillfällig respit, men är inte långsiktigt hållbart. Tio miljoner hektar land överges varje år på grund av att det inte längre är tjänligt för jordbruk. Det motsvarar en femtedel av Sveriges yta.
För Sveriges del kommer befolkningsökningen enligt Statistiska centralbyrån (SCB) att landa på 11,4 miljoner svenskar 2030 och 12,5 miljoner 2050.
Med tanke på att vi är ett glest befolkat land lär inte trångboddheten bli det största problemet, däremot det faktum att vi redan nu importerar det mesta av våra livsmedel. En vara som det definitivt kommer att bli dragkamp om de närmaste decennierna. Särskilt eftersom peak oil och peak fosfor ter sig allt troligare som framtida hot – både olja och fosfor är nödvändiga i dagens industrialiserade jordbruk, via bland annat konstgödsel och transporter.
”Politikerna börjar vakna”
I dag använder vi omkring 70 procent av Sveriges jordbruksareal till att producera djurfoder. Det är en andel som enligt de flesta experter måste minska om vi ska ha någon chans att nära den framtida befolkningen.
– Vi måste helt enkelt minska köttkonsumtionen och ersätta den med vegetabiliskt protein, till exempel från baljväxter. Vi måste också reducera matavfallet och intensifiera livsmedelsproduktionen, men på ett hållbart och ekologiskt sätt, om vi ska klara av att producera mat åt hela Sveriges befolkning, säger Erik Steen Jensen, professor vid Sveriges lantbruksuniversitet (SLU) i Alnarp.
Men även om Sverige i dag är långt ifrån självförsörjande på livsmedel finns det ingenting som säger att vi inte kan bli det. Det kommer dock att kräva uppoffringar, beteendeförändringar och politisk vilja.
– Sedan kalla kriget tog slut har inte Sverige längre någon beredskap för livsmedelskriser, inga lager, ingen logistik. Men politikerna har börjat vakna. Här på SLU är vi inblandade i flera projekt som handlar om just framtidens livsmedelsförsörjning. Och Sverige har goda förutsättningar att klara det, inte minst för att vi redan nu har bland världens bästa och mest miljövänliga jordbruk med god djuromsorg, säger Johan Schnürer, vicerektor på SLU.
”Mängder med möjligheter”
Listan på forskning och utvecklingsprojekt som behövs för ett kunskapsbaserat och hållbart jordbruk är lång: Grön energi, slutna odlingssystem som inte påverkar miljön, minskning av patogener, minskade utsläpp av växthusgaser, återförsel från avloppsvatten av fosfor som nu går förlorat, resurseffektiv precisionsodling, utvecklad växtförädling och husdjursavel, för att nämna några.
– Vår livsstil har gjort oss mycket sårbara. Men spännande exempel på kunskap och teknik för att leva hållbart finns faktiskt redan nu. Till exempel har våra forskare ett samarbete med Kina om genmodifierat ris som både minskar utsläpp av metangas och ökar skördarna. Andra SLU-forskare samarbetar med ett företag som odlar kravgodkända jätteräkor i ett slutet system där man återanvänder spillvärme. Vi ser mängder med forskningsbaserade möjligheter som kan utvecklas i nära samverkan med de gröna näringarna och samhället i stort. Det är klart att det finns problem globalt och i Sverige, men man måste jobba på, jag är optimist, säger Johan Schnürer.
