Gruppen kallar sig Call aviation to action och består av yrkesverksamma eller tidigare verksamma inom flygbranschen.

De beskriver hur de slits mellan sin kärlek till flygets möjligheter och sin vilja att stävja klimatkrisen.

Och de är djupt bekymrade. I sin kampanj som kickades i gång i veckan väljer gruppen att ”bryta tystnaden” som de hävdar präglar industrin och uppmanar branschen att bli en del av omställningen.

Flygindustrin har, påpekar gruppens företrädare, målat upp en alltför optimistisk bild av den befintliga tekniken för att minska flygets utsläpp. Framför allt eftersom industrins affärsmodell kräver en ständigt ökande flygtrafik. 

ICAO (Internationella civila luftfartsorganisationen) förutspår exempelvis en fördubbling av antalet passagerare till år 2042. En sådan massiv trafikökning har framställts som fullt möjlig att genomföra utan att utsläppen ökar. Detta främst genom satsningar på effektivare flygplan, hållbara bränslen och utsläppskrediter. En plan som vd:n för Qatar airways så sent som 2023 kallade för ett ”pr-trick”.

”En väldigt skamlig situation”

Dessa problem kommer till slut att leda till industrins undergång, anser den initierade gruppen, enligt The Guardian. För i takt med att klimatkrisen förvärras kommer det bli nödvändigt med allt tuffare regleringar av utsläppskällorna. Och kommer de inte inifrån branschen behöver de påtvingas utifrån.  

En av gruppens grundare, KLM:s tidigare hållbarhetschef Karel Bockstael, är djupt kritisk mot industrins avsaknad av djupare engagemang i klimatfrågan:

– Om vi inte agerar kommer utsläppen från flyget vid år 2050 stå för en fjärdedel av alla mänskligt orsakade utsläpp – och det kommer verkligen vara en väldigt skamlig situation, säger han till The Guardian.

”Befriande uppriktigt”

På Chalmers i Göteborg forskar Jörgen Larsson om hållbart resande. Han välkomnar Call aviation to actions frispråkighet.

– Det de säger är befriande uppriktigt. De behöver inte längre låtsas att branschen är på god väg till att bli hållbar. De erkänner att de tekniska lösningarna inte är tillräckliga och att man därför behöver styra efterfrågan. Det förstår alla som sätter sig in i helheten, men det är en sanning som branschen inte vill gå ut med offentligt.

Jörgen Larssons bedömning är att flera av teknikerna som finns och som det forskas på är tekniskt möjliga att flyga med i framtiden. 

– Rent tekniskt går det att flyga på vätgas till exempel. Problemet är att detta skulle kräva enorma investeringar i såväl bränsledistribution som nya typer av flygplan och motorer. Vilket också skulle betyda markant dyrare flygresor.

Han framhåller att en så stor förändring skulle kräva en stark tredje part för att bli genomförbar.

– Typ en stat. Men när det gäller internationellt flyg finns det ingen sådan stat. Företag och branschorganisationer är särintressen. Att de skulle driva på och tvinga sig själva att använda bränslen som är flera gånger dyrare – det finns inte. 

Ett fokus som gäller

Jörgen Larsson poängterar också att den nödvändiga tekniska utvecklingen som behövs fortfarande ligger långt fram i tiden. 

– Den kanske skulle kunna få ett brett genomslag om 50 år förutsatt att det finns kraftfulla internationella styrmedel. 

Nyligen släppte flygplatsägaren Swedavia siffror som visar att inrikesflygandet i Sverige fortsätter att minska. Däremot, visar samma siffror, ökar flygandet till andra länder. För att få ner flygets utsläpp är det enligt Jörgen Larsson egentligen bara ett fokus som gäller:

– Självklart måste man satsa på forskning och utveckling av ny teknik. Men på kort sikt är det bara minskat flygande som kan få ner utsläppen.