Nollutsläppsjakten kan ödelägga ekosystem

Running Tide har uppmärksammats i stora medier som New York Times och Fast Company för sin idé med alger som klimatkompensation, vilket beskrivits som överlägsen exempelvis trädplantering, och fått miljoner från bidragsgivare som Zuckerberg Chan Initiative, Facebook-grundarens välgörenhetsorganisation. Kunderna köper in sig i verksamheten för att balansera växthusgasutsläpp från sin egen verksamhet och kan därmed presentera sig som låg- eller nollutsläppsföretag. 

Running Tides modell går ut på flytande odlingar av kelp längs med långa linor i havet, som sås med sporer från algerna. När de så småningom dör är det tänkt att de ska sjunka ned till havsbotten och sedimenteras, och därmed dra bort det kol de absorberat permanent från atmosfären. 

På senaste tid har dock flera forskare knutna till projektet lämnat det, uppger källor till MIT Technology Review. Anledningen ska vara tveksamhet över övriga miljöeffekter. En patentansökan från företaget beskriver flytande kapslar som ska släppa ut en näringsmix, vilket kan leda till övergödning och tränga ut andra havsväxter som är viktiga i ekosystemen.

MIT Technology Review analyserar problemen med Running Tide som ett exempel på en okontrollerad guldrusch i branschen för klimatkompensering. Den ökande efterfrågan på koldioxidkrediter när allt fler företag får nollutsläppsmål – vilket exempelvis kan vara ett krav för att få kapital från investeringsfonder med en sådan policy – driver på denna ”guldrusch”. Det kan enligt MIT Technology Review leda till att många stora och spektakulära projekt sjösätts (bokstavligt i detta fallet) med bristfällig analys av vilka övriga ekologiska effekter de har.