I många år har modemärkena tjänat pengar på att suga ut miljön och människor. Men nu ifrågasätter många inom branschen den affärsmodellen och letar efter andra, mer hållbara sätt att sälja kläder på.
I fredags gick Sveriges största modehändelse – Ellegalan – av stapeln på Grand Hôtel i Stockholm. Lite tidigare samma dag, några hundra meter bort, funderade studenter på Beckmans designhögskola över modevärldens framtid. De hade bjudit över Miljöpartiets EU-parlamentariker Alice Bah Kuhnke och modedesignern Bea Szenfeld och visade upp olika projekt de gjort inom ramen för en hållbarhetskurs, medan politikern berättade om det arbete som pågår på EU-nivå för att pusha klädbranschen till en grön omställning.
Länge fick de som ville se mer ansvar i modebranschen kämpa i motvind.
– Min avslutningskollektion gjorde jag utifrån material jag samlat på loppisar. När jag kom släpandes med mina kassar från Myrorna tyckte mina lärare att jag var galen, säger Bea Szenfeld, som gick ut Beckmans år 2001.
Alice Bah Kuhnke fick hjälp av modedesignern Bea Szenfeld med att klä sig till Elle-galan. Det blev en outfit inspirerad av Aniara, Harry Martinsons epos om människans miljöförstöring: ”Jag kommer nog att sticka ut lite i den här klädseln, och hoppas att många har frågor om det”, säger Alice Bah Kuhnke. På bilden syns också Pär Engsheden, programansvarig för modeprogrammet vid Beckmans Designhögskola och lektor i modedesign. Bild: Zanna Nordqvist
Så är det inte längre, konstaterar lektorn Annika Berner.
– Idag är hållbarhet en del av alla våra utbildningar, men särskilt viktigt är det kanske inom modeutbildningen. Klädbranschen har idag ett stort klimatavtryck och behöver se över sin affärsmodell, säger hon och nämner Rave Review och Jade Cropper som några av skolans alumner som nu förändrar mode inifrån. Det första märket skulle under Ellegalan utnämnas till årets designer, det senare tog hem priset som årets nykomling.
– De tar sin utgångspunkt i hållbara affärsmodeller, remake och återvinning, och det är riktigt bra mode också, säger Annika Berner.
Mohammad Ali har gjort könsneutrala shorts som passar personer med olika kroppsform. Bild: Zanna Nordqvist
Idéer finns – lagar saknas
Även de nuvarande studenterna har många idéer för hur kläder kan konstrueras för att bli mer än ett slit-och-släng-plagg. Mohammad Ali har gjort könsneutrala shorts som passar personer med olika kroppsform, och där spillbitar från grenen har blivit till ett bälte som kan användas för att reglera midjan till olika storlekar. Emily Gullbo har gjort en skjorta helt utan tygspill.
– Mönstret består av fyra rektanglar som jag skurit ut, sedan har jag draperat vikt och vridit dem till den här formen, berättar Emily Gullbo.
Skjorta av Emily Gullbo. Bild: Zanna Nordqvist
Karolina Pettersson har en bakgrund som lärare och jobbade tidigare för ett Sida-finansierat biståndsprojekt i Jemen. Erfarenheten inspirerade ett vitt sidentyg med vita, böljande mönster.
– Det påminner mig om sanddynornas böjningar, som i sin tur liknar kvinnokroppen, säger Karolina Pettersson.
Men för att hållbara affärsmodeller ska kunna stå sig i konkurrensen med dem som bygger på rovdrift behöver spelplanen jämnas ut genom lagstiftning. Såväl EU som New York har nyligen lagt fram förslag till lagstiftningsarbete som kan leda till större miljömässiga och sociala krav i klädbranschen.
– Ansvaret kan inte ligga sist i kedjan, på konsumenterna, säger Alice Bah Kuhnke.
Aniara-klänningen matchas med second hand-fynd. Bild: Zanna Nordqvist
Själv gjorde hon sig redo för att gå på Elle-gala i en klänning inspirerad av Aniara, Harry Martinsons epos om människans tendens att förstöra livsbetingelserna på jorden.
– Ni minns väl Aniara? undrar Bea Szenfeld, som skapat kreationen.
– En vän till mig brukar säga att det kräver mod att ha talang, fortsätter Alice Bah Kuhnke.
– Jag hoppas att ni som går här har mod att ära er talang och utsätta er för risker. Annars dömer vi våra barn och barnbarn till att leta efter rymdskepp…
