Intervju.

2015-09-12 11:00
  • Cecilia Wikström i EU-parlamentet. Bild: Fredrik Persson/TT
    Cecilia Wikström i EU-parlamentet.

"Vi raderar ut oss själva från kartan"

Den stora utmaningen för Europa de närmsta decennierna är inte ökad invandring. Tvärtom. Utmaningen är vad som händer om invandringen minskar.
– Du tror väl inte att det är på skoj som Angela Merkel nu går ut och säger att de kan ta emot en halv miljon flyktingar per år, säger EU-parlamentarikern Cecilia Wikström (FP)

Vill du fortsätta läsa?

Bli prenumerant på !
Om du redan är det loggar du in här.

Betala per månad

Från

39 kr

Beställ här!

Beställ senast söndag 24 okt så får du en hel månad för bara 39 kr.

Betala per år

Från

1500 kr

Beställ här!

Prenumerera och betala per år. Avsluta när du vill.

Majoriteten av länderna i Europa har en hastigt åldrande befolkning. Låga födseltal kombinerat med ökad livslängd gör att en allt mindre skara arbetsföra personer kommer att få försörja en allt större grupp pensionärer de kommande trettio åren. 

Frågan har svävat som ett orosmoln över europeiska ledare i flera år. Alla möjliga institut och sakkunniga inom befolkningsutveckling har skrivit varnande rapporter om befolkningsproblemen som väntar. 

Enligt EU-kommissionens befolkningsprognos kommer EU:s arbetskraft att minska med cirka 50 miljoner personer fram till 2060. Alltså en miljon per år drygt. Samtidigt beräknas försörjningsbördan inom EU-länderna öka kraftigt, med uppemot sju pensionärer att försörja per tio arbetande personer.

Sverige är i sammanhanget ett av de länder som har den mest gynnsamma (eller minst ogynnsamma) demografiska utvecklingen tack vare relativt höga födelsetal och stor invandring. Samtidigt beräknade SCB att behovet av invandrad arbetskraft uppgick till 80 000 personer förra året, vilket var 5 000 fler än vad nettoinvandringen landade på. Än värre är det för Tyskland och Italien, som inom kort kommer att behöva uppemot 5 miljoner arbetskraftsinvandrare bara för att upprätthålla dagens välfärdsnivåer. 

”Folk är jätterädda”

Huruvida ett land ska ta emot människor på flykt är naturligtvis inte en fråga om behovet av arbetskraftinvandring. Men det är ändå anmärkningsvärt hur frågan överskuggats fullständigt i den rådande flyktingdebatten. Det menar Folkpartiets EU-parlamentariker Cecilia Wikström, som länge drivit frågan för friare rörlighet och liberalare asylpolitik i EU. 

Gräver de europeiska ledarna även sin egen grav genom att vägra ta emot fler flyktingar?

– Javisst! Men folk är jätterädda för att tala om den här forskningen, trots att forskare runtom i hela Europa säger samma sak. Idag går det fyra arbetande människor per pensionär i Europa, om 20, 25 eller högst 35 år har det halverats och det kommer att gå två arbetande per pensionär i snitt. Det finns inte på kartan att vi ska kunna bibehålla våra välfärdsnivåer med en sådan utveckling. 

Borde det inte vara huggsexa om de här människorna som nu försöker fly till Europa i så fall, istället för murar och taggtråd?

– Jo. Du tror väl inte att det är på skoj som Angela Merkel nu går ut och säger att de kan ta emot 500 000 flyktingar per år. Tyskland har redan dammsugit Portugal, Spanien och Grekland på kvalificerad arbetskraft de senaste åren, bokstavligen. När det nu inte finns en enda doktor eller ingenjör att sätta i arbete vänder de sig till flyktingarna. Merkel välkomnar en halv miljon flyktingar om året för att hon är smart och för att hon är en ledare av rang. Jag fattar inte att inte fler politiska ledare i Europa följer efter omedelbart. Av två skäl. Det första skälet är naturligtvis förpliktelsen att ge internationellt skydd till den som har rätt till det. Det andra skälet borde vara ren självbevarelsedrift. Ska vi ha framgång i våra EU-länder behöver vi ett inflöde av människor. 

– Jag råkar också veta att de i särklass dyraste att utbilda är läkare, och det finns en stark överrepresentation av läkare bland de syriska flyktingarna. Nu skulle vi kunna få hit dem gratis och sätta dem i arbete, det är rätt egendomligt att inte fler har fattat det. 

Vad säger det om det politiska ledarskapet i Europa?

– Det lämnar en hel del att önska, för att uttrycka sig försiktigt, och det har jag tyckt länge. Där sätter du också fingret på det som verkligen klämmer, för det är just det här som är krisen i Europa. Det handlar inte om en ekonomisk kris eller en social och politisk kris, som finns på sina håll. Det är en ledarskapskris utan dess like. Merkel framstår som den enda som i någon mening har en vision för ett EU bakom kröken. 

Sverige ligger ju relativt bra till befolkningsmässigt...

– Sverige ligger tämligen bra till, men det beror ju mycket på att vi haft invandring till Sverige under många år. Det finns andra länder, som Estland till exempel, som förra året gav asyl åt tjugo individer. Tvåa nolla. Det är ju oerhört. Kroatien och Lettland tjugofem individer. Med sådan politik blir vi en krympande och förtvinande union – en kontinent som snart raderar ut oss själva från kartan. 

Men liknande tongångar har hörts även från svenskt håll. Din partiledare, Jan Björklund, har ju exempelvis föreslagit tillfälliga uppehållstillstånd och skärpt invandringspolitik. Vad säger du om det?

– Det kan jag också beklaga, för det är ingen framkomlig väg. Att det skulle vara bra för integrationen att resväskan ska stå packad i tre år för en människa – på vilket sätt främjar det språkinlärning, sociala kontakter eller förkovran i arbetslivet? Det är bortom min horisont att begripa ett sådant ställningstagande. 

Vad måste ske för att politiken ska förändras i EU?

– Jag tror faktiskt att vi hamnat i ett formativt skede nu. Bilden av ett litet barn som ligger uppspolad på en badstrand blev på något sätt vattendelaren i Europa – inte några resolutionstexter, inga lagförslag från kommissionen och inga högtidliga tal från några ledare – det var som om hela begreppet humanitet dog på den där stranden. Liksom vår solidaritet, vårt ansvarstagande och vårt åtagande att ge internationellt skydd. Allt detta dog med det här barnet på stranden, och det måste vi sörja. 

PRENUMERERA PÅ ETC HELG

Den här artikeln kommer från veckans ETC Helg.
Vill du prenumerera för under 16 kronor numret?
Här kan du teckna en prenumeration.

EU:s åldrande befolkning

Enligt EU-kommissionens prognos kommer EU:s arbetskraft att minska med cirka 50 miljoner personer fram till 2060. 

Dagens kvot på 33 äldre per 100 personer i arbetsför ålder inom EU förväntas öka till i snitt nästan 50 äldre per 100 personer i arbetsför ålder 2060.

Många länder i EU beräknas år 2060 ha mellan 60 och 70 äldre per 100 personer i arbetsför ålder.

Det föds i genomsnitt 1,6 barn per kvinna i EU, långt under den nivå på 2,1 barn per kvinna som krävs för att befolkningen ska vara oförändrad i avsaknad av nettomigration.

William H. Frey, analytiker på den amerikanska tankesmedjan Brookings Institution, har räknat ut att medelåldern i Europa kommer att öka från 37,7 år 2003 till 52,3 år till och med 2050. I USA beräknas medelåldern under samma period stanna på 35,4 år.

SCB bedömer att Sverige fram till 2035 behöver en mycket stor invandring för att kompensera ökningen av antalet ålderspensionärer. På 2040-talet måste arbetskraftsinvandringen höjas ytterligare för att i mitten på 2050-talet nå cirka 100 000 per år.