Hur hanterar ni i familjen sorgen 20 år efteråt?
– Det är fortfarande ett öppet, blödande sår inom mig. Det spelar ingen roll hur lång tid som går – en vecka, 20 år – såren läker inte och jag kan inte förlåta, jag ska inte förlåta! Det hade varit Johns sak att göra men han finns inte mer, han blev mördad så det är oförlåtligt. Fuck off säger jag till dem som pratar om förlåtelse, vi måste lära oss att inte förlåta våld, då kanske man börjar ta det på allvar, säger Antonín Hron.
Hur lever ni med minnet av John idag?
– Jag ser honom hela tiden, på bilder på väggarna. Jag tar hans saker och kläder från när han var liten och minns alla de roliga och de tråkiga stunderna tillsammans. Man lär sig att leva med sorgen men den försvinner aldrig. Jag ser på utvecklingen i samhället, att det fortfarande finns så mycket våld och så många barn som mobbas och far illa, trots alla insatser som görs i samhället, och jag undrar hur det hade varit om inte alla de organisationer fanns som arbetar mot mobbing och våld idag? Men då och då sker något som gör att man får tillbaka hoppet. Som när ungdomarna från Toleransprojektet ringde och ville göra en minneskonsert för John i samband med 20-årsdagen, de var inte ens födda när han mördades, då får man tillbaka tron på mänskligheten.
Du pratar om samhällsklimatet. Hur ska vi förbättra det?
– Vi vuxna måste ta tillbaka auktoriteten och ta ansvar. Barn ska vara barn, de ska inte ta en massa beslut och inte behöva välja mellan rätt och fel, det är vårt ansvar att vägleda barnen, att sätta gränser och visa hur man beter sig.