Att få den gemensamma semestern att flyta på, liksom att packa gympapåsar till barnen och planera veckohandlingen, är fortfarande ett ansvar som vilar tungt på kvinnor.

BRA JOURNALISTIK ÄR INTE GRATIS

Gillar du det vi gör?
Swisha en peng till: 123 148 087 0

För författaren Gunilla Bergensten gick det så långt att hon till slut sa upp sig. Inte från jobbet utan från rollen som familjens projektledare. I boken Familjens projektledare säger upp sig från 2009 gör hon upp med rollen hon aldrig bett om. Hon tror att fler kvinnor skulle må bra av att göra samma sak.

– Man ska påminna sig om att man lever med en vuxen person som faktiskt klarar att ta ansvar. De flesta har män som har komplicerade jobb och de kan klä på sig själva. Så varför kan de inte klä på barnen? säger hon.

Samtidigt är det inte svårt att förstå de män som släpper ansvaret när tillfälle ges.

– Helt ärligt kan jag förstå dem. Själv lagar jag inte mat, och tycker att det är jätteskönt. Det är ju inte det att jag inte kan läsa en kokbok, men jag tycker att det är skönt att slippa. Jag är inte dummare än att jag förstår att det är samma taktik som min man använder för att slippa planera de tio veckorna på sommaren, säger hon.

Ulla Björnberg, professor i sociologi vid Göteborgs universitet, som forskat mycket kring jämställdhet i familjelivet, tror också att en bidragande orsak till att kvinnor tar större ansvar över semesterplaneringen är hur turistbranschens reklam ser ut.

– Reklamen vänder sig till barnfamiljer och det är bilder på glada barn och simringar, för att locka den kategorin att resa. I och med att kvinnor fortfarande har mest ansvar för barnen blir det en följd att kvinnorna luskar reda på hur resan blir så bra som möjligt för barnen och tar ansvar för planeringen, säger hon.

Det går inte att bortse från att människor har olika behov. En del trivs med att planera mycket, och andra vill vara mer spontana. En del har stort behov av att ha städat omkring sig, andra har lägre tröskel. Både män och kvinnor bör vara uppmärksamma på att inte överföra sina egna tankar om hur saker ska vara på sin partner, menar Gunilla Bergensten. Men det finns en punkt där den avslappnade inställningen bara blir en dålig ursäkt.

– Jag är så trött på skuldbeläggandet av kvinnor. Det gäller både i diskussionerna om städning eller att vi vill göra mycket på semestern, säger hon.

”Leva i en gisslansituation”

För att säga ”kan vi inte bara vara” istället för att planera semestern håller inte.

– Nej, det kan vi inte. Därför att om vi inte har bestämt något så finns det inga resor kvar, inga stugor att hyra och ingen plats på Legoland, säger hon.

När det gäller semestrandet tror hon inte alls att det är kvinnornas ”höga krav” det är fel på.

– Männen åker ju jättegärna med och tycker att det är trivsamt. De borde kliva fram och bli bättre. Annars blir det som att leva i en gisslansituation, där den som känner mest med barnen är den som ger upp. Det blir ”okej, jag gör det för barnens skull”, säger hon.

Så hur gör man för att ta sig ur rollen som ofrivillig projektledare?

Gunilla Bergensten har två lösningar. Den ena är att rätt och slätt säga ”det blir inget”. Den andra, som hon själv använde under småbarnsåren, var att sätta sig ner med sin man och prata igenom situationen.

– Det är en fantastiskt bra grej, att åka på konferens med sin man. Man tar en kväll tillsammans då man lägger upp vad som ska göras och vem som gör vad, säger hon.