Moa Goysdotter, fil doktor i konsthistoria vid Lunds universitet, du har undersökt fenomenet. Vad är det?
– Biohacking är ett fenomen, eller en rörelse, som uppstod i USA kring mitten av 00-talet. Det går ut på dels att hacka kroppens system på olika sätt. Till exempel att optimera kroppen för att bli bättre och friskare. Och dels att utmana den etablerade forskningen och från gräsrotsnivå, kollektivt, kanske göra andra upptäckter än den etablerade forskningen. När jag har tittat på gruppen socioekonomiskt har jag sett att de kanske har någon kurs i biologi i bagaget, men ganska sällan en forskarbakgrund. Det är en intresserad allmänhet, med lite mer kunskaper än de flesta.
Vad gör man när man biohackar?
– Det ser väldigt olika ut, det är en splittrad företeelse. Man ses i lokaler, makerspaces, testar olika saker, bygger labbutrustning, gör experiment med dna. Det är på en ganska låg nivå i Sverige än så länge, det är mer utvecklat i USA.
Men kan man göra dna-experiment själv?
– Ja, absolut. Det är inte speciellt svårt. Det finns en föreställning att det är ett ointagligt område. Men det är till exempel ganska lätt att extrahera dna ur lök. En salladsslunga kan göras om till en PCR-maskin, som masskopierar dna.
Kan man se det här som en demokratisering av biomedicinen?
– Det finns ett starkt hackerperspektiv. De själva hävdar att det är en demokratisering. Det handlar om att återta kroppen och dna:t som blivit föremål för ekonomiska intressen. Dna:t är vårt och det är vi som ska utveckla det. Det är samma sak som i hackerkulturen.
Finns det risker med att människor experimenterar med dna utanför akademin?
– Motståndarna menar att det finns risker. Hackarna själva menar att riktiga hackers följer en etik som omöjliggör farlig forskning. Men det är ju en okontrollerad form av forskning som utförs av människor som kanske inte har kunskap om forskningsprocessen, så det är klart att det kan finnas risker.
Varför har det här dykt upp nu?
– Dels har bärbar teknologi blivit så stort och tillgängligt. Man kan hämta biologiska data från kroppen med hjälp av en klocka eller ett armband. Det är en annan del i det, selftracking, att samla medicinska data om sig själv och jämföra och diskutera i forum. Så hittar man mönster tillsammans. Och dels har syntetisk biologi blivit det nya häftiga inom biomedicinen, att kunna designa och framställa biologiska material, och det kan man göra även i ett garage.
PRENUMERERA PÅ ETC HELG
Den här artikeln kommer från veckans ETC Helg.
Vill du prenumerera för under 16 kronor numret?
Här kan du teckna en prenumeration.