Samtalet.

2020-06-11 16:50
  • Bild: Zanna Nordqvist
  • Bild: Zanna Nordqvist
  • Lisa Bengtsson träffar lokalvårdarna Marianne Danielsson, Annelie Andersson och Lena Andersson i Vimmerby. När facket ständigt besöker arbetsplatser och visar sig upplever Bengtsson att det ger resultat. Bild: Zanna Nordqvist
    Lisa Bengtsson träffar lokalvårdarna Marianne Danielsson, Annelie Andersson och Lena Andersson i Vimmerby. När facket ständigt besöker arbetsplatser och visar sig upplever Bengtsson att det ger resultat.
Puffetikett
Nyhetsmagasinet ETC

Ung fackpamp som skriver historia: ”Egentligen är det märkligt”

Från skoltrött tonåring som hoppade av gymnasiet –till tung fackpamp som skapar historia. Lisa Bengtsson stakar ut framtiden för LO: ”Vi kan inte sitta still på våra kontor, vi måste ut och träffa arbetarna!”

Vill du fortsätta läsa?

Bli prenumerant på Nyhetsmagasinet ETC!
Om du redan är det loggar du in här.

Betala per vecka

Från

11 kr

Beställ här!

Din prenumeration på ETC nyhetsmagasin förnyas varje vecka. Avsluta när du vill.

Betala per månad

Från

39 kr

Beställ här!

Din prenumeration på ETC nyhetsmagasin förnyas varje månad. Avsluta när du vill.

Lisa Bengtsson var skoltrött. Hon hoppade av plugget när hon var 17 och har jobbat sedan dess. På ridskola, hamburgerrestaurang, bensinstation, som telefonförsäljare och för facket. Nästa vecka kan hon bli LO:s andre vice ordförande. Kongressen blir historisk eftersom tre kvinnor är föreslagna för tre ordförandeposter.

– Det känns pirrigt. LO:s ledning har en tradition av att vara mansdominerad. Egentligen är det märkligt att det 2020 ska vara historiskt att vi lyfter fram en majoritet kvinnor på ledande positioner.

Det är hög tid, konstaterar Lisa Bengtsson. Alla de tre som föreslagits till LO-presidiet – förutom Bengtsson är det Susanna Gideonsson och Therese Guovelin – är uttalade feminister.

– Självklart tar vi med oss den glöden in i LO om vi alla tre blir valda, säger Lisa Bengtsson.

Som arbetarkvinna har hon sett att den feministiska kampen i facket är livsnödvändig.

– Arbetarkvinnor har lägre löner, osäkrare anställningar, fler ofrivilliga deltider, sämre arbetsmiljö, utsätts för sexuella trakasserier, gör mer av obetalt hemarbete. Listan är lång. Som arbetarkvinna vet jag att de patriarkala strukturerna finns. Jag känner det i min kropp och jag ser det när jag varje vecka besökt arbetsplatser inom äldrevård. Stressen har blivit värre.

Organisera eller dö

Lisa Bengtsson brinner för facklig organisering. För nu är det organisera eller dö som gäller, det slog LO fast för tre år sedan. Det är inte bara en fras.

I måndags presenterade Arena Idé en rapport som uttrycker rejäl oro för fackets framtid.

Under 2019 var andelen fackliga löntagare oförändrad på 68 procent jämfört med föregående år (men en mindre nergång kan noteras). Kräftgången har stabiliserats – men det sker mot en bakgrund av ett bakslag, sett över längre tid. För 14 år sedan, innan Reinfelds dråpslag mot facken, var 77 procent medlemmar. Det var ungefär lika vanligt bland arbetare som bland tjänstemän att ha en medlemsbok.

Nu, enligt de senaste siffrorna från 2019, är läget mer dystert. Tjänstemännen är organiserade i högre utsträckning. Medan bara sex av tio arbetare är det.

Måste högst på agendan

Anders Kjellberg, som skrivit rapporten, gör en dyster framtidsprognos. Om nergången fortsätter i samma takt som åren 2017–2019 beräknas löntagarnas organisationsgrad sjunka än mer. Om nio år kan den vara nere på 63 procent.

Utvecklingen oroar Lisa Bengtsson. Facket är i kris. Men hon är ändå hoppfull. I 15 år har hon lagt allt sitt krut på organisering. Hon vet att det är möjligt att nå även de svåra grupperna.

– Alla går att nå! Genom åren i Transport och Kommunal har jag sett resultat. Men ska vi lyckas måste frågan sättas högst på agendan. Tas på stort allvar. Det är handlar om överlevnad, definitivt! Och det finns ingen snabb lösning, inte en ensam kampanj är lösningen. Vi måste fortsätta organisera och bli bättre på att nå ut till dem som är svårast att nå.

Det är inte bara de politiska slagen mot facket som förklarar tillbakagången. Det är även arbetsmarknadens förändring. Det är svårare att rekrytera bland arbetarna, med större andel unga och nyanlända, än tjänstemännen. Rekryteringsunderlaget inom industrin krymper, men för tjänstemännen ökar det. Inom industrin finns det numera nämligen nästan lika många tjänstemän som knegare. Mängden tidsbegränsade kontrakt och deltidstjänster är även större bland arbetarna. De mest otrygga formerna, timanställning och vid behov, har ökat starkt och är vanligast i arbetaryrken. Utländska firmor, arbetskraftsmigration, upphandling av tjänster, subventionerade anställningar, falska egenföretagare – allt det är problem som smäller hårdast mot arbetare.

Lät skitbra

Lisa Bengtsson gick med i Transport 2002, när hon var 19 år. En dag dök de upp på hennes arbetsplats, en bensinstation i Uppsala. När hon förstod alla fördelarna gick hon med direkt.

– Skitbra! Men varför hade ingen sökt upp mig tidigare? Då förstod jag att den uppsökande verksamheten måste få absolut högsta prio. Att ta hand om existerande medlemmar är viktigt, men det räcker inte. Vi måste också nå ut till alla de som ännu inte vet värdet av medlemskap!

Bensinstationen hade kollektivavtal men inget fackligt engagemang. Få var medlemmar. Men Bengtsson fick snart med sig de flesta i facket. De började diskutera problem och nödvändiga förändringar.

– Jag såg vilken skillnad det gör om man organiserar sig. Vi gick kurser och kunde direkt påverka scheman och arbetsmiljö. Om ingen vet vad som gäller och ingen är engagerad, sådant kan utnyttjas av en arbetsgivare.

Efter ett par år blev Lisa Bengtsson regionalt skyddsombud och kunde sprida engagemang och erfarenheter till betydligt fler arbetsplatser. Att hon själv var ung och kvinna gjorde det lättare att nå just den gruppen. De blev fler.

År 2009 fick hon ett organiseringsuppdrag i Transport, inriktat på att få med sig de som är problematiska att nå. Det gav resultat. Lisa Bengtssons grupp riktade in sig på lager och terminaler, bemanningsanställda som stod helt utanför facket. Tidigare hade Transport­arbetarförbundet varit uppgivna inför den gruppen.

– Man tänkte att unga, tillfälligt anställda är krångliga att få med. Vi analyserade de senaste 20 åren och konstaterade att anledningen till det var att medlemsvärvningen togs för given. De här grupperna kräver tid, resurser och engagemang.


Prenumerera på Dagens ETC:s nyhetsbrev

 

Lisa Bengtsson och hennes kollegor rekryterade snabbt flera hundra nya medlemmar. De fick samma aha-upplevelse hon själv fått som ung anställd: lokal facklig organisering ger resultat.

– Det handlar om att finnas där, ställa frågor om hur de har det och vad de vill förändra. Då kommer det fram: Schemat är inte bra, det är alldeles för stressigt, arbetsmiljön är farlig. Vi har många rättigheter. Fast om ingen känner till dem och ställer krav gör arbetsgivaren som den vill. Situationen kan utnyttjas.

Lisa Bengtsson har deltagit i en rad fackliga utbyten med andra länder. För henne är det viktigt att organisationer lär sig av varandra. En erfarenhet är att det inte går att sitta på kontoret och vänta på att människor hör av sig.

Fler språk spelar roll

Ett exempel är att utrikes födda är svårare att nå. Dels känner de inte till fackets roll i Sverige i samma utsträckning, dels på grund av språksvårigheter.

– Därför jobbar Kommunal väldigt aktivt med mångfaldsfrågan. Fler av de som jobbar med facklig organisering behöver kunna prata flera språk och fler utrikesfödda måste få förtroendeuppdrag. Alla ska känna igen sig i fackets representanter.

Efter några år i Transport ville Kommunal ha Lisa Bengtssons kompetens. Under flera år ansvarade hon för organisering inom privat äldreomsorg och städerskor i rutsektorn. Flera sektioner i Kommunal organiserar framgångsikt personliga assistenter. Både personliga asstistenter och rut-städerskor saknar fast arbetsplats. Därför är de sällan med i facket. Yrkesträffar är en bra metod, konstaterar Bengtsson. Om du bjuder in alla inom ett yrke på en ort, och informerar om rättigheter och facket, och sedan låter deltagarna själva bestämma mötets fokus. Ja, då brukar det bli bra.

– Vi måste lyssna på medlemmar och blivande medlemmar. Deras behov och vilja är viktigast!

Lisa Bengtsson köper inte att färre vill vara engagerade i facket. Inför förra avtalsrörelsen var intresset att ingå i avtalsdelegationen svalt från medlemmar i rut-branschen. Kommunal skickade då ut sms. Efter det exploderade intresset och man fick skaffa en större lokal för avtalskonferensen.

– Vi måste jobba aktivt för att fånga upp intresse och engagemang. Den kunskapen ökar i fackförbunden, man är mer aktiva än någonsin. Det finns en ny insikt men det måste bli ännu bättre!

Ett annat exempel är att Kommunal besökt Thaitempel för att nå städerskor, eftersom en stor grupp har thailändsk bakgrund.

– Alla går att nå, det är min slutsats.

Tusentals nya strömmar till

För Kommunal har det vänt. Första halvåret 2020 har man fått 7 000 nya medlemmar.

– Corona innebär att många inser behovet av facklig trygghet. Men vi såg det här trendbrottet flera månader tidigare.

Lisa Bengtsson menar att det är tragiskt att det krävs en pandemi för att allmänheten och politikerna ska förstå värdet av schyssta anställningar i vård och omsorg. Hon är övertygad om att insikterna från corona innebär bättre förhållanden i framtiden.

– Det handlar inte främst om att Kommunal behöver ställa tuffare krav på vår motpart SKR. Vi är redan överens om till exempel heltidsarbete som norm och utbildningar till visstidsanställda så fler kan erbjudas fast jobb. Vi behöver framför allt kräva politikerna på mer resurser till välfärden. Det är nyckelfrågan!

Ifrågasatt trygghet

Många ifrågasätter om facket har kapacitet att stå på medlemmarnas sida i stora politiska skeenden. Anställningstryggheten är ifrågasatt. Den utredning som presenterades nyligen slår fast en rad försämringar. Om inte arbetsmarknadens parter hittar en annan överenskommelse har den S-ledda regeringen lovat C och L i januariöverenskommelsen att förslaget ska bli lag. Upprördheten är stor i de fackliga leden. Och det är just anställningstrygghet som flest motioner handlar om till LO-kongressen.

Kongressen den 15 juni blir digital. Där ska man fatta en rad akuta beslut, bland annat ska en ny styrelse väljas. Kongressen ska sedan ajourneras till 2021 då det förhoppningsvis är möjligt att mötas fysiskt. Las-motionerna kommer dock att behandlas digitalt i augusti. Förslagen på förändrad anställningstrygghet är så allvarliga, så pass negativa, att Lisa Bengtsson egentligen inte är orolig.

– Ingen S-ledd regering kan lägga fram dem. Det är otänkbart. Och arbetsmarknadsminister Eva Nordmark har varit väldigt tydlig med att hon inte tänker göra det.

C och L är tydliga med att det här ingår i januariöverenskommelsen. Jag är förvånad att du inte är orolig.

– Det som lagts fram kan inte bli lag. Det skulle göra väldigt många anställda rättslösa. Om regeringssamarbetet spricker på grund av detta, eller om det blir nyval, så får det bli så. Jag ser inte framför mig att en S-ledd regering kan säga ja till det här.

Och om regeringen gör det, kan LO:s ordförande sitta kvar i Socialdemokraternas verkställande utskott?

– Det är en hypotetisk fråga. Men självklart ska vi alltid omvärdera våra strategier. LO har ett tydligt uppdrag att verka för vad som är bäst för LO-förbundens medlemmar, vilket samtidigt är det som är bäst för hela samhället. Det uppdraget kommer vi inte att svika. 

PRENUMERERA PÅ NYHETSMAGASINET ETC

Den här artikeln kommer från Nyhetsmagasinet ETC
Vill du prenumerera för under 16 kronor numret?
Här kan du teckna en prenumeration.

Lisa Bengtsson

Ålder: 37 år

Familj: Ensamstående med dotter, 4 år, samt en häst, en hund och en katt.

Fritidsintressen: Att umgås med dottern, vara i naturen, och hålla på med hästar.

Fackligt uppdrag idag: Förbundssekreterare och vice ordförande i Kommunal

Aktuell: Föreslagen som andre vice ordförande för LO av valberedningen, till den kongress som äger rum i nästa vecka.

Tre snabba frågor till Lisa Bengtsson

Du älskar hästar och rider. Kan vi lära oss något av att umgås med hästar?

– Väldigt mycket! Och av att vistas på ridskola, vilket jag gjorde under hela min uppväxt. Där fick jag mina första starka kvinnliga förebilder. Du lär dig hantera en häst som väger 600 kilo och är flyktbenägen. Du blir van att ta beslut, vara tydlig, samarbeta med andra människor och djur.

Nu skanderar hela världen ”Black lives matter!”. Vilken roll har facket att spela i en sådan rörelse?

– Fackföreningar har en roll att stå upp för allas lika värde. Rasism är ett av de värsta förtrycken. När högern trycker tillbaka våra rättigheter och vår frihet, då är det viktigaste är att organisera fler. När vi håller ihop och kämpar så ser vi att arbetare har mer gemensamt med varandra än med en högavlönad riskkapaitalist. Oavsett var du är född, vem du vill leva med, oavsett funktionsvariationer och kön. Om vi organiserar oss kan vi ta fajten mot rasism. Det ska vi jobba mer med. Det är fackets uppgift. 

Kan ”industrimärket” för lönebildning vara kvar om vi ska nå jämställda löner?

– Märket kan vara okej om vi inom ramen för märket kan ta betydligt större kliv mot jämställda löner. Och en förutsättning för det är att de kvinnodominerade branscherna får högre löneökningar än de mansdominerade. En bilmekaniker tjänar 40 000 kronor mer om året än en undersköterska, trots jämbördiga utbildningar. Det är inte okej och det ska förändras. LO har beslutat att löneskillnaderna ska halveras till 2028. Ska vi nå dit behöver vi mer än fina kongressbeslut, vi behöver omsätta dem i verkligheten.