När Paula Bieler, som hon hette då, hoppade av från politiken 2020 ingick hon i Sverigedemokraternas ledning och nämndes som en tänkbar efterträdare till Jimmie Åkesson. Men Bieler var inte nöjd med partiets riktning. En riktning som hon tycker partiet har fortsatt i sedan dess.
– Man har lite grann blivit det enfrågeparti man förut anklagades för att vara, säger hon.
Redan före Tidöavtalet hade såväl de övriga högerpartierna som Socialdemokraterna anammat stora delar av SD:s migrations- och rättspolitik. Nu håller den på att förverkligas. Samtidigt har partiet flyttat fram sina positioner med förslag som utvisningar av människor utan domstolsprövning och att personer ska kunna göras statslösa genom indraget medborgarskap.
”Låter som SD före 2010”
Paula Bieler Eriksson ser en stress hos partiet att sticka ut i migrationsfrågan.
– Man har fått lite panik och börjat låta lite som SD före 2010.
När SD redan har andra partier med sig i migrationspolitiken borde man lägga krutet på att flytta fram positionerna på andra områden, anser Paula Bieler Eriksson.
– Ska man bli en modern arvtagare till Socialdemokraterna borde man visa sig som ett statsbärande parti på riktigt.
Bland annat efterlyser hon den ambition om att vara ett ”socialt samvete” som värnar välfärdsfrågor i ett konservativt block, som Jimmie Åkesson talade om under förra mandatperioden. Istället tycker hon att det arbete som gjordes på hennes tid håller på att kastas bort.
– Vi jobbade hårt under första hälften av 2010-talet med att bredda bilden av partiet, att visa att vi hade genomarbetade förslag på alla områden.
Det var framgångsrikt, enligt Bieler Eriksson.
– Exempelvis bjöd SVT in mig istället för KD för att vara högersidan i familjedebatter.
Vana att växa
SD, som vant sig vid ständig tillväxt, står nu och stampar i opinionen. Ett skäl är att migrationsfrågan tappar i betydelse i väljarnas ögon. Men det handlar inte bara om den breda enigheten om den strikta politiken, utan också om världsläget som sätter ljuset på försvar och ekonomi, enligt Ann-Cathrine Jungar, professor i statsvetenskap.
Att hitta en ny konfliktfråga där man sticker ut bland de övriga högerpartierna är inte lätt, konstaterar Jungar, som forskar om högerradikala partier i Europa. För tyska AFD var klimat- och energifrågorna en central fråga i senaste valet. Men Ann-Cathrine Jungar tvivlar på att SD kan göra det till sin nisch.
– Hela regeringen har backat på Sveriges klimatambitioner. SD är kanske mer radikala, men skiljer inte ut sig på något drastiskt sätt.
Osvenskt med transhat
Att i likhet med Trumps Maga-rörelse fokusera på motstånd mot woke, tror hon inte heller på. I det sekulariserade Sverige finns inte samma möjligheter att mobilisera kring exempelvis en transfientlig agenda, enligt Ann-Cathrine Jungar.
– Jag ser ingen grogrund för det. Det finns vissa grupper som tar mycket inspiration från USA, men allt är inte översättningsbart i Sverige.
Samtidigt kan migrationsfrågan göra comeback som en konfliktfråga mellan högerpartierna, tror hon. I takt med att befolkningen åldras och behovet av arbetskraft ökar kan de ekonomiska konsekvenserna av det låga antalet invandrare bli uppenbara.
– Näringslivet ligger på om att vi behöver en större arbetskraftsinvandring. Då kan man undra om Moderaterna och Kristdemokraterna kommer att ändra positioner.
