– Att många hellre hade sett ett annat språkrör tror jag inte betyder att motståndet mot Daniel Helldén är så stort. Skillnaderna mellan de båda kandidaterna har varit ganska överdrivna, och jag uppfattar inte att partiet är så splittrat, säger Peter Eriksson.

Gustav Fridolin, språkrör fram till 2019, håller med. 

– Efter att ha varit på kongressen i helgen uppfattar jag det inte så. Det man kan konstatera är att både Magnus och Daniel har haft ett stort stöd. Eftersom vi har den här öppna processen med flera kandidater mot varandra där ombuden får vara kan det ju bli så här. 

Rättvisa och hållbarhet

Men det betyder inte att Daniel Helldén saknar utmaningar. Gustav Fridolin tror att det blir extra viktigt för honom att visa att han inte bara är engagerad i klimatfrågan. Debatten inför språkrörsvalet har till stor del handlat om det – ska Miljöpartiet fokusera på just miljö och klimat, eller ska de vara ett bredare parti?

– Det man kan se är att idén om att börja prioritera bort frågor som är viktiga för oss inte har fått stöd. Men där tycker jag att Daniel Helldén var tydlig i sitt språkrörstal – partiet måste satsa på både rättvisa och hållbarhet.

För att partiet ska bli mer enat tror både Gustav Fridolin och Peter Eriksson att språkrörsduon behöver bli bättre på att ta sig ut i landet. Kritiken att Miljöpartiet framförallt är ett storstadsparti, med en partidemokrati där besluten tas centralt, är inte obefogad. 

– Många kommuner och regioner har hamnat utanför beslutande församlingar. Det är det stora problemet. Här har tidigare partiledningar slarvat, de har insett tillräckligt att det är ett parti som finns i hela landet, säger Peter Eriksson.

Den allra största utmaningen som de båda språkrören står inför är dock en annan: MP måste locka fler väljare. Ska de vara säkra på sin överlevnad kan de inte ligga och svaja kring fyraprocentsspärren. 

–  Det är viktigast av allt. Det måste vända uppåt nu, säger Peter Eriksson.