I förra veckan påbörjades rättegången mot tre poliser som står åtalade för dödsskjutningen. Både före och efter denna händelse har kritik riktats mot Polismyndigheten, om att personalen i yttre tjänst har allt för lätt att dra vapen och avlossa livshotande skott, samtidigt som de saknar tillräcklig kompetens i konflikthantering.

En av de som kommit med skarp kritik är Stefan Holgersson, som själv är svensk polis och professor vid Polishögskolan i Oslo. Han menar att utbildningen till polisyrket är bristfällig och att en lösning på problemet måste inkludera att kritiskt tänkande får en större roll.

– Med tanke på komplexiteten i polisyrket är utbildningen för kort och det är för liten andel praktiska moment. Det handlar dels om att förbättra utbildningen, men också om att få in en helt annan förmåga till kritisk reflektion kring olika former av agerande, säger Stefan Holgersson till nyhetsmagasinet ETC.

I november förra året släppte Stefan Holgersson forskningsrapporten ”Sätta hårt mot hårt”, där han radar upp exempel på dödsskjutningar begångna av svenska poliser på 2000-talet. Han intervjuar även ett stort antal polisaspiranter och yttre personal och beskriver hur Polismyndigheten misslyckas med att lära ut icke-våldsam konflikthantering. Enligt rapporten har nästan ingen tid alls avsatts för att öva kommunikation. Istället har fokus legat på att hantera ett flertal extrema och ”värsta tänkbara” scenarier. Övningar har slutat i att poliserna måste använda våld för att lösa situationen. Genomgående så har utbildningsmomenten fokuserat på terror, istället för på mer vardagliga händelser.

När poliserna har kompetensprov i skytte använder man sig ofta av kroppsformade tavlor. Skott mot benen – utanför tavlan – ger underkänt. Godkänt får man om man träffar mitt på bålen, enligt Holgerssons rapport. Detta trots att polisens egna riktlinjer slår fast att verkanseld i första hand, om möjligt, bör riktas mot benen. ”Sikta på slipsknuten är ett begrepp som får konsekvenser. Vi dödar fler än vi någonsin har gjort. Det är alldeles för lite diskussion om de metoder vi använder oss av”, kommenterar en polis i rapporten.

Rapporten har inte tagits emot väl av Polismyndighetens ledning. Själv menar Stefan Holgersson att ledningen har försökt tystna ner hans forskning och konstruktiva kritik.

– Det anses väldigt viktigt att försvara polisens varumärke. Det gör att bilden av polisen är viktigare än innehållet. Eftersom min forskning riktar in sig på att förbättra innehållet och avslöjar uppbyggda fasader, är den känslig.

Enligt Stefan Holgersson skulle man kunna vidta flera konkreta åtgärder för att förbättra situationen. En sak vore att minska den stora personalrörligheten bland ingripandepoliser. En annan faktor som enligt forskning skulle minska risken för misstag, samtidigt som polisarbetets kvalitet förbättrades och resurserna användes mer effektivt, vore att bygga upp en ny form av ledningscentraler. Men Polismyndigheten ska hittills ha visat ett ointresse för sådana synpunkter. Stefan Holgerssons uppfattning är att det finns en kamp mellan en gammal och en ny ledarskapsfilosofi inom organisationen.

– För närvarande är de som anammar den gamla stilen starkare. Men det räcker sannolikt med att byta ut några tongivande personer i högsta ledningen för att man ska skapa förutsättningar för en helt annan utveckling av svensk polis.

Stefan Holgersson skriver även i sin rapport att hanteringen av terrordåden i Trollhättan 2015 och i Stockholm 2017 kan ha bidragit till att definiera ett så kallat ”bra polisarbete”, både externt av politiker och medier och internt inom polisen. Det lär ytterligare ha bidragit till att Polismyndigheten har drillat sina anställda mer i att hantera just sådana ”värsta-scenarier” – på bekostnad av träning i konfliktnedtrappning.

Det är en analys som även John Stauffer, chefsjurist vid civilrättsorganisationen Civil Rights Defenders, instämmer i.

– Polisen har haft ett särskilt fokus på att hantera just den typen av situationer. Det är den taktiken man fått lära sig, men den är inte relevant i förhållande till personer som har psykisk ohälsa. Och det tror jag är en anledning till att skjutningarna har ökat, säger John Stauffer.

Civil Rights Defenders har företrätt flera drabbade familjer och uppskattar att omkring hälften av offren för polisens dödsskjutningar sedan millenieskiftet har haft någon form av psykisk ohälsa. Även polisens Nationella operativa avdelning har uppgett att de personer som är inblandade i polisens skjutningar ofta lider av psykisk ohälsa. Eric Torell hade en intellektuell funktionsnedsättning. De här personerna har inte reagerat på samma sätt som andra personer gör, när de konfronterats av polis. Men enligt John Stauffer har polisen agerat på samma, konfrontativa sätt oavsett vilka de mött, på grund av den bristande utbildningen i att hantera personer med psykisk ohälsa.

– Vi ser tydligt hur polisen inte har kompetensen att hantera den här gruppen. Det leder till en eskalering av konflikt och i värsta fall till en situation där polisen skjuter.

Civil Rights Defenders har i åratal företrätt familjer vars anhöriga har skjutits ihjäl av polis under kontroversiella omständigheter. Man ser med oro på att antalet sådana skjutningar stadigt har ökat. Under 2018 nåddes en ny rekordsiffra när sex personer dödades av polis. En man sköts till döds i mars 2018 efter en biljakt i Örebro. Polisen som avlossade det dödande skottet sköt även ihjäl en 22-årig man som hade drabbats av en psykos, i Lindesberg 2005. Civil Rights Defenders har länge sökt upprättelse för 22-åringens familj och har fallet under behandling vid FN:s människorättskommitté.

Sedan 1990 har bara en enda polisman dömts för att ha skjutit ihjäl en person. Alla andra har gått fria, främst på grund av att det argumenterats att poliserna har skjutit när de befunnit sig i en nödvärnssituation. Då har de haft lagen och reglerna på sin sida.

– Men felen har ofta begåtts innan det. Insatserna har planerats och genomförts på ett dåligt sätt, vilket har lett till att en konflikt skapats eller trissats upp, vilket lett till en situation där polisen skjuter, förklarar John Stauffer.

– Vetskapen om att det finns mer vapen bland kriminella gör också att poliser känner en större hotbild. Samtidigt finns det ingen direkt koppling mellan gäng och att fler avlider efter att ha skjutits av polis. Det är helt andra situationer som genererar att polisen skjuter och i många fall är det snarare knivar, yxor och liknande som är inblandade när polisen skjuter.

Det här är inte något man brukar komma åt i brottmålsprocesserna, som vanligtvis kretsar kring om den lagliga rätten till nödvärn. Likadant ser det ut i den pågående rättegången om Eric Torells död. Poliserna som står åtalade hävdar att deras tjänstevapen har avlossats helt enligt regelboken, eftersom man har upplevt sig vara i en nödvärnssituation. Åklagaren menar tvärtom att nödvärnsrätten försvann i det ögonblick Eric Torell vände ryggen åt polismännen – det var också i ryggen det dödande skottet träffade.

Enligt Civil Rights Defenders visar dessa upprepade incidenter att det är nödvändigt att se över reglerna kring vapenanvändning för polisen, för att klargöra dem. Likaså att se över hur polisen åberopar nödvärnsrätten. Det ser ut som att poliser på grund av sin bristande utbildning försätter sig i nödvärnssituationer i onödan. Poliserna i yttre tjänst har trots allt våldsmonopol och är tränade att använda vapen. Med detta ansvar ska även följa att poliserna ska ha kompetensen att veta när vapnen bör användas, samt att de kan hantera olika krissituationer.

– Kanske ska man även i en nödvärnssituation kunna ställa andra krav på poliser, än vad man ska kunna göra på personer i allmänhet. Deras nödvärnsrätt kan vara mer avgränsad, säger John Stauffer.

Det verkar dock som att kritiken så sakteligen har hörsammats. Polisens eget fackförbund, Polisförbundet, har även det bekräftat den bristande kompetensen genom undersökningar bland sina medlemmar. Polismyndigheten har nu satt i gång en ny utbildningssatsning för att öka kunskapen och kompetensen att hantera gruppen personer med psykisk ohälsa. Där finns det också utbildning i konflikthantering, och satsningen är riktad till både den civila personalen och poliserna i yttre tjänst, inom organisationen. John Stauffer ser därför att de brister som påtalats har lett till att polisen börjat ta steg i rätt riktning – men det går långsamt.

– Den nya utbildningssatsningen är inte en del av grundutbildningen, utan det är bara en fortbildning av poliser och polisanställda. Målet är att polisen ska fatta rättssäkra och adekvata beslut och att varje ingripande ska vara så säkert och med så lite konflikt som möjligt.

Nya polisaspiranter måste alltså fortfarande genomgå den bristfälliga och kritiserade utbildning som fokuserar på terrorism och extrema situationer, och som inte betonar kommunikation och konflikthantering. Det gör att Sverige riskerar fortsatt dödsskjutningar vid ingripanden varje gång det är nyutbildade poliser som skickas ut.

Vid Polismyndighetens nationella mediecenter bestrider pressekreterare Nadia Jaber uppgifterna om att utbildningen fokuserat mer på terrorism, under senare år.

– Det finns inget i fortbildningen polisiär konflikthantering som har ändrats när det gäller metoder eller sätt att träna för konfliktsituationer.

Fokus sägs alltså ligga på samma saker nu som tidigare. Däremot ses innehållet i grundutbildningen över kontinuerligt och det pågår nu en översyn av utbildningen både sett till innehåll och till omfattning. Nadia Jaber påminner om att rikspolischefen även har beslutat göra en översyn av polisens våldsanvändning, mot bakgrund av det ökade antalet dödsskjutningar.

– Det är viktigt att vi tar till oss erfarenheter och ser till helheten när det gäller polisens användning av våldsmedel.

Uppdraget utförs av polisens internrevision, inte av en forskare som Stefan Holgersson.

Enligt Nadia Jaber har svensk polis en i grunden defensiv taktik. I korthet innebär det att polisen inte söker konfrontation, men är beredda om situationen kräver det. Det finns flera verktyg att ta till och polisen använder bland annat kommunikation för att förmå personen att medverka till en bra lösning. Polisen försöker alltid lösa situationer utan våld genom att prata med de inblandade så långt det är möjligt.

– Att höja sin beredskap och ta fram sitt vapen är polismannens eget beslut. Det finns inte reglerat i föreskrift. Syftet är att förkorta tiden om det skulle krävas ett användande av det yttersta våldet, avslutar Nadia Jaber. 

PRENUMERERA PÅ ETC HELG

Den här artikeln kommer från veckans ETC Helg.
Vill du prenumerera för under 16 kronor numret?
Här kan du teckna en prenumeration.