För en vecka sedan berättade vi att afrosvenskar är den minoritet i Sverige som löper störst risk att drabbas av hatbrott. Samtidigt är afrosvenskar en grupp som diskrimineras både på arbetsmarknaden, bostadsmarknaden och i vardagen i övrigt. Problemen är långt ifrån unika för Sverige. I den nya antologin Invisible visible minority (osynlig synlig minoritet) tecknar forskare, politiker och aktivister en bild av en systematisk diskriminering och en utbredd rasism mot människor med bakgrund i Afrika.
– Hatbrotten ökar i hela Europa, liksom i USA. När jag träffar organisationer för människor med afrikansk bakgrund i olika delar av västvärlden får jag höra samma saker gång på gång. Det handlar om hatbrott, våld, diskriminering på arbetsmarknaden, bostadsmarknaden, i utbildningssystemet, rasistiska stereotyper i kulturen. Det är ett jätteproblem, som ändå är nästintill osynligt, säger Jallow Momodou.
Han är ordförande i Afrosvenskarnas forum för rättvisa, och vice ordförande för European network against racism (Enar), som ger ut antologin. Att den ges ut just nu är ingen slump, menar han.
– Afrofobin ökar. När ingen annan bryr sig om att hejda det, eller att ens tala om problemet, då får vi göra det själva. Vi måste göra vad vi kan för att visa att vi är en del av Europa, vi finns här och bidrar till utvecklingen i de länder där vi lever. Det måste vi få folk att inse, säger Jallow Momodou.
Han har jobbat mot afrofobi i många år, men förvånas fortfarande över att frågan får så lite uppmärksamhet. En orsak tror han är att människor med afrikansk bakgrund står längst ned i hierarkin. Så har det varit i flera hundra år, och så är det än, menar Jallow Momodou.
– Svarta människors liv anses inte vara lika mycket värda som andras. Få skulle säga att det är så, men vi ser ju dagligen exempel på att det faktiskt är sant. Tusentals afrikaner drunknar i Medelhavet och ingen höjer på ögonbrynet, oskyldiga skjuts ihjäl av polisen. Det är bara några exempel på att vi lever i en rasistisk ideologi.
Statistiken över både hatbrott och diskriminering bekräftar att afroeuropéer är en utsatt grupp. En undersökning gjord i England visar till exempel att hudfärg har betydelse för hur polisen agerar.
– Sannolikheten att en svart människor stoppas och blir utfrågad av polisen är 27 gånger större för en svart människa än för andra. Och det är inte unikt för England, säger Jallow Momodou.
Synlig men osynlig
Det är just det han och de andra författarna vill belysa med antologin – att vara synlig men ändå osynlig. Synlig genom att avvika från den vita normen. Osynlig genom att rasismen den avvikelsen leder till inte tas på allvar.
– Vi lever i samma land, men med olika villkor. Vi vill ändra på de villkoren, och kommer att fortsätta prata om det här tills vi har nått dit. För situationen måste förändras, förtrycket måste upphöra. Vi kräver att få leva med samma förutsättningar som alla andra.
I ett av bokens kapitel beskrivs hur synen på vem som är europé drabbar afroeuropéer. Trots att det uppskattas bo minst sju miljoner människor med afrikansk härkomst i Europa, är bilden av europén en vit människa. Faller du utanför den normen måste du hela tiden försvara din rätt att kalla dig europé, eller svensk för den delen.
– Bilden av europén är en stereotypisk bild som bygger på rasstrukturer. Det är själva definitionen av rasism, att dela upp människor i olika raser, där varje ras har sin geografiska tillhörighet. Den synen finns också i Sverige. Senast i går fick jag frågan om var jag kommer ifrån. Jag säger att jag är svensk, och får kommentaren ”men du är ju svart”. Det sitter i benmärgen, svenskhet är lika med vithet, säger Jallow Momodou.
Vill se nationella strategier
Att vithetsnormen är så svår att bryta tror han beror på att en majoritet vinner på den – alla som själva är en del av normen.
– Den innebär privilegier för alla som är vita. Du slipper oroa dig över att bli påhoppad på gatan, eller för att bli stoppad när du ser en polisbil, du slipper bli utfrågad på flygplatsen om vart du ska och varför, och du slipper tänka på vad dina barn ska få läsa i skolan, vilka bilder de möter. Du slipper en massa dagliga hinder, och det är helt fantastisk. Det är också en maktposition, som ingen vill förlora.
För att förändra normerna och komma till rätta med diskrimineringen och afrofobin föreslår författarna av antologin att alla EU-länder tar fram nationella strategier, likt den som finns mot diskriminering av romer i Sverige.
– Det behövs dels utbildningsreformer, strategier för att få in afroeuropéer på arbetsmarkanden, arbete för att få bort diskriminering hos polisen, lagar som gör det dyrt för företag att diskriminera. Vi behöver strategier som omfattar hela samhället.
Men för att det ska bli av tror han att det först krävs något annat. Ett erkännande.
– Först och främst måste man erkänna att det vi möter varje dag är på riktigt, man måste erkänna verkligheten som den ser ut.
Fotnot: Invisible visible minority lanseras i Sverige onsdag den 26 augusti, på Sofielunds folkets hus i Malmö.
