Märta Stenevis bok ”Andas.Överlev.”, som släpps senare i maj, är en brutal berättelse. Om utfrysning, ångest, panikattacker, en accelererande ätstörning och till sist självmordstankar.
När hon till sist öppnar upp inför sina kollegor i partiets riksorganisation och berättar att anklagelserna emot henne, de anonyma uppgifterna om att hennes ledarskap ska vara toxiskt, har fått henne att må så dåligt att hon fått självmordstankar, möts även det av tystnad.
Märta Stenevi beskriver hur hon aldrig fick veta exakt vad det var i hennes ledarskap som kritiserades. Hon berättar också att valet att faktiskt lämna språkrörsposten, bara månader efter att hon blivit omvald på Miljöpartiets kongress, inte var hennes eget utan att hon uppmanades att göra det. Enligt Märta Stenevi stängdes dörrar omkring henne, trots att hon upprepade gånger bad om hjälp. I boken berättar hon om att den enda som frågade henne hur hon mådde när det var som värst och gav henne en kram vad Socialdemokraternas partiledare Magdalena Andersson.
– Jag är inte ute efter hämnd. Men jag är ute efter att det jag var med om ska få betyda någonting och inte bara har varit förgäves. För priset jag har betalat har varit väldigt, väldigt högt, för mig och för hela min familj, säger Märta Stenevi.
Tror du att det spelade någon roll för det som hände att du är kvinna?
– Ja, det tror jag. Därför att jag tror att det finns en förväntan på att man ska vara lite medgörligare, lite mer följsam som kvinna. Det är ju inte på något sätt unikt för vår organisation. Vi vet att man tar emot vad en kvinna säger, på ett annat sätt än när en man säger det. Och det tror jag att det spelade in i att det blev konflikter. Att jag uppfattades som mer påstridig än vad jag hade gjort om jag hade varit man.
I perioder tror jag att min egen organisation glömde att jag var en människa och gick på mediebilden. Jag blev en pappfigur också i deras ögon.
Du berättar om stödet som du fick från Magdalena Andersson, ett stöd som du inte fick från någon i ditt eget parti. Tror du att det finns något särskilt som förenar kvinnor i toppen av politiken?
– Jag tror att det finns en förståelse mellan offentliga personer om att man faktiskt är en riktig människa. I perioder tror jag att min egen organisation glömde att jag var en människa och gick på mediebilden. Jag blev en pappfigur också i deras ögon. Men det är man inte. Man är ju en hel människa. Med fel och brister och sårbarheter och styrkor. Det tänker jag att man är mer medveten om när man har en liknande roll.
Finns det plats för riktiga människor i toppen av politiken?
– Ja, det tror jag att det gör. Och jag tror att det är viktigt att det får lov att göra det. Men man måste prata om saker Och det gäller alla organisationer. Det här är inte någonting som bara händer hos Miljöpartiet. Sen har vi strukturer som möjliggör tystnaden ännu mer. Jag ryggar inte för att jag säkert har gjort fel. Men jag hade velat få veta vad jag gjorde fel. Och i vilka situationer. Då hade jag också haft en möjlighet att kanske förstå och göra annorlunda.
Vilka strukturer är det som finns i Miljöpartiet som möjliggjorde att det blev så här?
– Det handlar om hur vi har organiserat partiledningen. Som språkrör har man ett väldigt, väldigt stort ansvar och väldigt höga förväntningar på sig. Man kommar alltid att bemötas som en av partiledarna, även inifrån partiet. Även om många medlemmar säger saker som att man som språkrör bara ska passivt föra fram andras beslut så är det inte förväntningen. Samtidigt har språkrören väldigt små mandat. Och i den organisation som vi byggde efter regeringskrisen så var min upplevelse att jag var väldigt maktlös och inte kunde kontrollera mitt eget arbete egentligen alls.
Nu meddelar du att du kommer att lämna riksdagen. Kommer du också att lämna Miljöpartiet?
– Det får vi väl se. Jag känner inget behov av att säga upp mitt medlemskap. Jag tror på den här politiken. Jag har brunnit för den och drivit frågorna i tio år. Och jag känner ingen bitterhet. Jag har ju haft fantastiska roller och fantastiska vänner. Och mött så många otroliga medlemmar. Men däremot vill jag inte längre arbeta med partipolitik. Jag vill inte ha uppdrag. Jag hoppas att jag ska kunna hitta en plats där jag kan ha användning för erfarenheterna. Och fortsätta jobba för de frågor som har varit så viktiga för mig i politiken.
Har du hunnit få några reaktioner från dina partikollegor?
– Det har jag. Mycket fina meddelanden har jag hunnit få. Jag har inte hunnit läsa alla. Sen är det klart att jag vet att jag skapar turbulens och det hade jag på ett sätt gärna undvikit. Men samtidigt tror jag att det här är viktigt. Att det är värt turbulensen. Att åtminstone ge partiet möjlighet att ta den här diskussionen och lyfta på locket kring vad dåliga strukturer i kombination med tystnad faktiskt kan innebära för en människa.
Hur mår du idag?
– Jag mår bra idag. Det gör jag. Just idag så är jag lite darrig efter att ha släppt den här nyheten. Men jag mår bra. Jag har tyckt att det har varit roligt och fint att vara tillbaka och jobba. Men allting har sin tid. Och jag vill börja se framåt. Och se hur jag kan bli jättebra på mitt nästa jobb.
Miljöpartiets partisekreterare Katrin Wissing lämnar en skriftlig kommentar om Märta Stenevis bok.
”Det här är Märta Stenevis berättelse. Vår bild är en annan. Förrförra hösten var en tuff tid för Märta och för många andra. Vi har arbetat strukturerat för att förbättra arbetsmiljön på kansliet och nu är det en positiv stämning på vårt kansli. Arbetsmiljö är ett kontinuerligt arbete och vi har kommit långt sedan hösten 2023."
